Winnerbäck har gjort en "Lundell"

NORRKÖPING

Lars Winnerbäck & Hovet

Jag har egentligen ett helt pärlband med invändningar.

Men de krossas alla under tyngden av den här sprudlande Lundell-showen.

Lars Winnerbäck har aldrig varit bättre.

De grundläggande reservationerna står kvar.

Jag tycker fortfarande att Östergötlands senaste tillskott till rockpoethimlen i sig är tämligen ointressant.

Främst för att han aldrig blottar sig. Det finns inget blod i den buttre studentfavoritens visor.

Ingen svärta.

Inget som verkligen bränns på verkligt allvar. Därmed återstår bara några snajdiga formuleringar och, i stället för verklig smärta, ett slags småputtrig gnällighet.

Maffig scenshow

Men jag konstaterade redan under smygpremiären i Motala härom veckan att Winnerbäck med den maffiga scenföreställning han nu fått möjlighet att sätta ihop lyckas kompensera sina konstnärliga tillkortakommanden.

Visserligen är den så Lundell-färgad att det stundom nästan blir löjligt.

Det är inte bara det att han snott den store trumslagaren Norpan.

Han har kopierat hela det upplägg läromästaren använt sig av de senaste tjugo åren.

Suveränt band

Till några av Jens Backs snirklande orgelslingor börjar jag faktiskt osökt sjunga på "När jag kysser havet".

Likafullt:

Det suveräna bandet, Hovet kallat, ger Winnerbäcks musik ett odiskutabelt lyft. Den får liv, den får power, den får sprudlande spänst.

Vid fler än ett tillfälle driver de på så tungt och svänger så hett att jag alldeles glömmer bort att jag egentligen inte gillar Winnerbäck.

När sådant inträffar vet man att man bevittnar en riktigt bra rockshow.

Se honom i sommar

Winnerbäck själv är som han är. Ingen stor estradör precis.

Men han inser förstås att han aldrig varit inblandad i något mäktigare på en scen och verkar följaktligen inte vantrivas i alla fall.

Ska ni nån gång se honom ska ni göra det den här sommaren.

Lars Winnerbäck & Hovet

Per Bjurman