Så bra var konserten - låt för låt

Jumping Jack Flash

Den här kanonlåten känns märkligt darrig.

It's only rock'n'roll

Gamla Stones-videor flimrar på skärmen, Mick kastar fracken, men halvbra ljud dämpar kraften.

Oh no, not you again

En av de bästa rockstänkarna från nya skivan, som bandet tycker det är roligt att spela. Det märks.

Let's spend the night together

Jagger jobbar hårt på flankerna men det är kören som gör låten.

Tumbling dice

Omöjlig att misslyckas med. Keith ruschar imponerande över scenen.

Streets of love

En ballad som mest bromsar upp.

As tears go by

Jagger är ohämmat publikfriande och sjunger hela låten på italienska. I jönsigaste laget.

Midnight rambler

Lång, skräpigt munspelsflåsande version med det där "brummande" gitarrsvänget som bara Stones lyckas med.

Night time is the right time

En mustig, mäktig hyllning till Ray Charles, som syns på skärmen. Liza Fischer snor showen för Jagger med Tina Turner-krut i pipan.

Before they make me run

Keiths låt. Jubel för comebacken snarare än sånginsatsen.

Slipping away

Keith igen. Publiken går och köper öl.

Miss you

Folk som inte gillar Stones brukar gilla den här. Blir mest bakgrundsmusik när bandet ska ut till scenen i publikhavet.

Rough justice

Ännu en ny rocker, med snygg slide av Ron Wood.

Under my thumb

Ett äldre, lite poppigare nummer som Stones har svårt att få till numera.

Honky tonk women

Fler grymma gitarrer, dånande allsång. Bandet rullar tillbaka till stora scenen.

Sympathy for the devil

Mick uppe på rampen i hög hatt och röd rock, men Stones "farligaste" låt känns ganska snäll i kväll.

Start me up

Bomber brinner, pubkliken blir vild och höjer betyget ett snäpp på egen hand.

Brown sugar

Grym låt, maffig version, lysande saxsolo av Bobby Keys.

You can't always get what you want

Massivt jubel, men främst för att landslagsstjärnorna del Piero och Materazzi upptäckts på läktaren.

Satisfaction

Den ständiga finalen, men grymt sönderspelad.