Till himlen

Thåström frälser Roskilde med Köpenhamns-nostalgi

helskärm

ROSKILDE. Lite mer elektrisk, lite mer retrospektiv. Joakim Thåströms sommarversion av den turné som jag inte kunde annat än att dela ut fem plus till i vintras är kanske aningen mer anpassad för stora festivalscener och stortorg, med ett lite rakare, rockigare anslag och några fler favoriter från förr.

Men det är alltjämt en väldigt mäktig föreställning, fortfarande med bas i det häpnadsväckande personliga albumet "Skebokvarnsv. 209".

Ämnen som går hem

Nu har dessutom plattan satt sig så mycket att allsången ljuder i Arena-tältet. Extra mycket jubel blir det när Thåström sjunger om Köpenhamn i "Sønder Boulevard" och att röka braj i öppningsspåret "Brev till 10:e våningen". Vi är ju i Roskilde.

Men han blandar också upp med fler äldre låtar än i vintras. Som "Österns röda ros" ("från min proggperiod") och en effektfullt avskalad "Du ska va president".

Febrigt, kraftfullt

Det febriga gitarrdallret från Pelle Ossler och Conny Nimmersjö drabbas tyvärr bitvis av festivalljud och drunknar i bas, vilket dämpar kraften i en del nummer.

Men "Ungefär så här" och "Alla vill till himlen" vibrerar, milt uttryckt.

Och till sist, efter en och en halv timme när vi fortfarande inte fått nog, passar Thåström på att påminna om varifrån han kommer.

Nationalteaterns "Men bara om min älskade väntar" blir en fin, ömsint final på en show ni ska se, på den här vändan också.

Thåström

Här kan ni se Thåström:

Håkan Steen