HIM stryker oss medhårs

Känslostormarna finns definitivt där.

I midnattstimmen fungerar HIM:s hjärtliga toner likt en kudde att vila ett festivaltrött huvud mot. Som en lisa för själen när kroppen känns extra tung och sargad.

Liksom vid turnépremiären på Cirkus i augusti förra året satsar gruppen på att presentera sitt poppigare material, vilket helt klart smeker en festivalpublik medhårs, men samtidigt gör att den försakar den starkaste delen av sitt register.

Greppar tag om hjärtat

Jo då. "Soul on fire", Chris Isaak-covern "Wicked game" och inte minst bitterljuva "Join me in death" är genuina låtbyggen, vilka på egen hand greppar tag om hjärtat och kramar det varligt.

Men samtidigt läggs därmed gruppens mest dramatiska ådra åt sidan och detta ger en palett som inte visar upp alla nyanser. Dessutom är frontmannen och stjärnan Ville Valo inte i sitt livs form, då hans stämband ger sig ut på egna små piruetter i de mer vokalt ansträngande partierna.

Men känslan är varm.

Och den förlåter mycket.

HIM

Mattias Kling