Lundell-komplex

Årets Winnerbäck mest en repris

När "Elden" börjar tror man först att det är "Lycklig, lycklig".

En ny låt heter "Stockholms kyss".

Och några nummer in i setet blottas en backdrop med ett högsommarsoligt svenskt rapsfält.

Man undrar varför Lars Winnerbäck lägger ned så mycket energi på att bli en ny Ulf Lundell när det borde vara betydligt mer intressant att försöka bli den förste Lars Winnerbäck.

Skicklig ordjonglör

Jag tyckte länge att han var på rätt väg, men det har blivit svårare och svårare att tugga i sig senare års allt mer lillgamla och fyrkantiga rockuttryck.

Där Lars Winnerbäck vill framstå som en livsvis poet av folket känns han ofta bara som en hantverksskicklig ordjonglör.

Effektiva refränger, visst. Men texterna lämnar väldigt lite utrymme mellan raderna.

Och trots att kompbandet Hovet alltid är utmärkt känns den här turnén ganska mycket som en repris på fjolårssvängen.

Winnerbäck har de facto inte mycket nytt att komma med.

Förutom en låt som heter, eh, "Stockholms kyss".

Så nu händer det. De eviga tre plussen blir för första gången två.

Lars Winnerbäck & Hovet

Håkan Steen