Marit höjer blodtrycket

ÖSTERSUND

"Vi har längtat så jävla mycket efter er."

Skriker Marit Bergman till publiken.

Tack, det märks.

helskärm

Nej.

Sommarens enda spelning är kanske inte den bästa konserten Marit Bergman gjort.

Men hon är fortfarande oemotståndlig.

När det gäller popdramaturgi har hon länge haft betyget MVG.

Hon lyckas trycka in så mycket dramatik i en fyra minuter lång låt att det skulle räcka till fem långfilmer. På fyra minuter ska hon accelerera från intim melankoli till jublande schlagercrescendon, och tillbaka igen.

Överröstar varandra

Crescendon där alla på scenen försöker överrösta varandra. Här kämpar varenda medlem och instrument i Marit Bergmans niomannaorkester om publikens hjärtan- blås, kör, trummor, gitarrer, klaviatur, tamburiner och en tvärflöjt.

Extaspopens blodtryck är ibland så högt att låtarna sprängs.

Vad kan jag säga?

Jag älskar det.

Och de nya låtarna från kommande skivan "I think it"s a rainbow" gör nästan ett lika starkt intryck som livefavoriterna "This is the year" eller "I will always be your soldier".

Lysande singel

Jag tänker på den lysande singeln "No party".

Eller den underbara "You can"t help me now".

Eller den söta hyllningen till Mama Cass: "Mama, I remember you know".

Ändå är denna spelning bara en föraning om höstens turné.

När Marit Bergman får uppträda med högre volym, när de nya låtarna sitter och när publiken inte står och halvsover på en jämtländsk grusplan...

Marit Bergman

Markus Larsson