Största möjliga stillhet, Costello

Andäktigt.

Så jävla andäktigt att man efter två och en halv timme bokstavligen kippar efter luft.

Är hälsovårds- myndigheterna verkligen medvetna om vad Elvis Costello åker omkring och utsätter folk för?

helskärm

Det litar förmodligen blint på den gamla lag från 1800-talet som säger att alla måste bli reservationslöst imponerade när Elvis Costello tar med sig Steve Nieve upp på en scen och under största möjliga stillhet framför vanvettigt begåvade sånger i all oändlighet.

Men om de som ansvarar för folkhälsan bara kunde ta och göra en ny rutinkoll - det är ju ändå 170 år sedan "My aim is true" kom nu - skulle de inse att det är livsfarligt att vara så här seriös, gravallvarlig och stentrist.

Konstjazzballader

Herregud, två stillastående konstjazzballader till på Cirkus och vi hade avlidit.

Jag förnekar inte att kvällen rymmer sina ögonblick. "This house is empty now", "Shipbuilding" och "I want you" - med nytt, ännu ilsknare gitarrsolo - är alla intensivt besjälade och vackra. I en normal kontext, en där det funnits utrymme för dynamik, hade de förmodligen rest sig som mäktiga utropstecken.

Snustorra duktigheter

Men här slukas de i den allmänna syrebristen och blir till snustorra duktigheter i mängden.

I stället sitter man och uppskattar en putslustig "God"s comic" och en struttig version av Smokey Robinsons "You"ve really got a hold on me". De är verkligen inte bäst.

Skitnödigt mönster

Men de bryter mot det skitnödiga mönstret, de bildar luftfickor vi är i desperat behov av efter att ha ägnat vad som känns ett helt dygn åt att kväva hostningar som skulle kunna kränka Den Store Konstnären.

Socialminister Engqvist, revidera Costello-lagen. Det här kan inte få inträffa igen.

Elvis Costello

Per Bjurman