Mercyful Fates mörka mässa är mäktig som satan
Publicerad 2022-06-11
SWEDEN ROCK Sent ska syndaren vara vaken.
När återuppståndna Mercyful Fate spelar okristligt sent frestas festivalpubliken med en ondskefull orgie i ockultism, djävulska riff och falsettsång.
Mercyful Fate
Plats: Rock Stage. Publik: Gissningsvis runt 10 000. Längd: 80 minuter. Bäst: De galopperande takterna i ”Black funeral” gör mig så knäsvag att det säkert ser ut som att jag friar till snubben framför mig. Sämst: Svårt att säga. Pass.
NORJE. Det är ett historiskt ögonblick som utspelar sig på Rock Stage.
Senast Mercyful Fate spelade på festivalen var för 23 år sedan.
Så sent som i förra veckan vaknade det danska heavy metal-bandet ur sin långa dvala och rev av sin första fullängdsspelning sedan oktober 1999.
Och det är just så här man ska återse bandet som fick folk att sätta satanistskräcken i halsen på 80-talet – efter mörkrets inbrott.
Till introt av ”The oath” uppenbarar sig siluetten av mörkrets maestro Kim Petersen, mer känd som King Diamond, under ett upplyst uppochnervänt kors. Sångaren, som till en början bär en blodröd kappa och en skräckinjagande gethornsmask, behöver inte ens öppna sin svartmålade mun för att frambesvärja gåshud. Inramningen i sig är tillräcklig för att väcka liv i köttets alla lustar.
I månens sken pumpar sedan det ljusskugga gänget ut material från främst ”Melissa” och ”Don’t break the oath” med skrämmande precision.
Den nattsvarta nostalgicocktailen späds också ut med den purfäräska låten ”The jackal of Salzburg”, som inte ens har sett insidan av en inspelningsstudio. Låtens tunga doom-influenser är en stark kontrast till frontmannens ikoniska falsettsång som bara vid ett fåtal tillfällen är farligt nära att klinga falskt.
Cirka 666 ”Hail Satan” senare är det bara att konstatera att det var värt väntan.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik