Isis blir aldrig tråkiga

Få musikaliska uttryck ligger så rätt i tiden som det amerikanska Isis begagnar sig av.

När supermaktsbomberna snart faller över ett redan hårt plågat folk i Irak sätts kvintettens postapokalyptiska ångestslammer - en ljudmässig motsvarighet till stämningarna i "Mad Max" eller "Hardware" - i ett ännu klarare sammanhang.

Mike Pattons nya guldgossar må ha sugit lite väl mycket på samma vattenpipa som Neurosis, men de lyckas ändå göra något eget med de medel som bjuds.

Kompositionerna liknar ofta mer löst sammansatta sviter än vanligt strukturerade låtar, och den långt mixade sången fungerar mer som ett udda inslag än en sammanhållande länk.

När allt klickar sugs man med i de meditativa sjoken, som om de vore sammansatta av kvicksand, tjära och bomull, men uttrycken är så varierade att det aldrig blir tråkigt eller förutsägbart.

Isis

Mattias Kling