Lloyd Cole lika bra som på 80-talet

Markus Larsson går sönder av ”No blue skies”

Lloyd Cole spelar "No blue skies". Recensionen hade kunnat sluta där. Behöver man egentligen säga något mer? Det kanske inte är stort i någon annan värld än min.

Illa dold cynism

Men i den låten nådde första halvan av Lloyd Coles karriär sitt zenit. Bakom en vägg av illa dold cynism och bitterhet döljer sig en av världens mest uppgivna countryballader.

Lloyd Cole uppträder tillsammans med skicklige gitarristen Neil Clark. Och utan Clark hade konserten blivit ganska platt.

Cole glömmer texter, låtordningen och tonarter. Datorerna med de förinspelade rytmerna krånglar. Han ser över huvud taget ganska tafatt ut - gitarren sitter hela tiden aningen för högt upp i ena armhålan.

Vänder osäkerheten

Men jag gillar att Lloyd Cole, tack vare en torr och varm humor, mot slutet lyckas vända sin osäkerhet till något positivt.

Jag gillar att sockervaddsmjuka synthtrummor dyker upp i flera låtar, däribland "Are you ready to be heartbroken?".

Jag gillar att materialet från hans två senaste album kan mäta sig med de tidiga 80-talsklassikerna.

Och jag... går sönder av "No blue skies":

"You wanna leave me baby be my guest, all I'm gonna do is cry."

Lloyd Cole

Lloyds 3 bästa solo-album

Markus Larsson