Eld & bomber räddar Lordi

Jomenvisst.

Det blir eld, bomber, monster och "Hard rock hallelujah" så att golvet skakar.

Då är det rätt enkelt att stå ut med Lordis uppenbara brister.

Det är nästintill omöjligt att bedöma de finska schlagervinnarna utan att låta den överdådiga presentationen anta huvudrollen.

Var och varannan låt späckas med pumpande eldar, bländande gnistregn, ljudliga krevader och själva dekoren är sådär mysrysligt King Diamond-snygg.

Det saknas gitarrer

Föreställningen blir därmed så överväldigande att den smidigt låter Lordi sväva fritt över de fallgropar som framträdandet annars lämnar.

Kvintetten utgör nämligen en stundtals relativt tafflig samling, med en rad svackor som kan bli besvärande uppenbara.

Mr Lordi himself är en blek sångare, med blott en gitarr i sättningen blir soundet i magraste laget och instrumentalmedleyt - bestående bland annat av snuttar signerade Mötley Crüe, Skid Row, Accept och Marilyn Manson - är obegripligt.

Då är det tryggt att luta sig tillbaka mot det visuella och låtmaterialets faktiska styrka. Och med dessa ess lätt tillgängliga går det faktiskt att köpa de svagare korten i leken.

Fotnot: Mera monstershow blir det i Göteborg den 19/9 och i Malmö kvällen efter.

Lordi

Mattias Kling