De har förbrukat tiden i rampljuset

KARLSKRONA

Det kanske handlar om perspektiv.

Ur en synvinkel är Fame Factory-elevernas turnépremiär faktiskt riktigt bra.

Om man jämför med skolornas luciatåg under mellan- och högstadiet...

Konserten håller visserligen, både vad gäller framförande och inramning, en högre klass än grundskolans jultraditioner och spexladdade terminsavslutningar.

Men själva inställningen är densamma: det är lite crazy att stå uppe på en scen och bjuda på sig själv, oavsett om talangen, rösten eller kroppsspråket får polarna nere i de främre bänkraderna att vrida sig i generade konvulsioner.

De utexaminerade förmågorna från den omtalade "Fame Factory"-fabriken är med andra ord inte flygfärdiga. I samlad trupp påminner gänget snarare om en flock opersonliga och kraftlösa sparvungar som weilar förgäves efter mask.

Esteche är bra

Den alldeles för långa showen - som börjar med att de åtta medverkande gör varsin låt klädda i vitt och som avslutas med konfettiregn, ABBA:s "The winner takes it all" och Ledins "Sommaren är kort" - bjuder dock på två undantag.

Latinpop-killen Andrés Esteche överglänser alla andra så fort han rusar fram. Han suger åt sig rampljuset och levererar ett temperament och en karisma som säkert räcker ända till nästa schlagerfestival.

Avril Lavigne-kopian Hannah Westin visar också prov på en tuff attityd och utstrålning. Resten har nog förbrukat sina 15 minuter av berömmelse.

Och inte ens framgångsrike Anders Johansson ryms på samma scen som den uppmärksamhetstörstande konferenciern och "Fame Factory"-rektorn Mikael Grahn.

Horribla versioner

Han bufflar runt som en korsning av björnen Baloo och Meat Loaf, berättar hemska skämt om Michael Jackson och Whitney Houston, drar igång fåniga lekar och gör horribla versioner av exempelvis "Eye of the tiger" och "I will always love you".

I kväll är det framför allt han som bevisar att August Strindberg hade rätt.

Det är synd om människorna.

Markus Larsson