Lysande nördar

...men Hot Chip fixar ingen fest

Inget att snacka om.

Hot Chip är strålande.

Ibland.

helskärm

Fem män står och vickar på knäna.

De gömmer sig bakom syntar, trummaskiner och samplers.

En gitarr går som en stafettpinne mellan medlemmarna, olika slagverk dyker upp i en låt och försvinner i en annan, basen träffar mitt i solar plexus, sångaren Alexis Taylor använder gula maraccas och på scenens bildskärm projiceras färgglada streck och cirklar.

Brittiska Hot Chip ser ut som mattenördar i en amerikansk high school-film. Och eftersom det senaste albumet "The warning" är en av årets sju bästa skivor kan gruppen inte misslyckas.

Melankoliskt

Konserten är bitvis alldeles lysande.

Det känns som om Hot Chip mixar om sina låtar i realtid. Den digitala och funkiga discopopen är häpnadsväckande

tajt och underhållande. Och

om det hade varit en berusad fredagsnatt skulle gruppens beats säkert ha rivit väggar och tak.

Nu är det en bakfull söndag i stället. Och festen blir därefter. Explosionerna kommer ibland och inte hela tiden.

Men inget kan exempelvis ta udden av den fantastiska singeln "Boy from school". En djupblå melankoli smyger sig sakta fram ur de pulserande rytmerna.

Och sticker små nålar i hjärtat.

Hot Chip

Markus Larsson