Svajigt, Twisted

Crashdïet vinner på poser – och attityd

helskärm

Ett rykte sa att det var slut. För bara en månad sedan, två veckor innan ”The unattractive revolution”.

Då påstods sångaren Olliver Twisted ha sagt upp sig via e-post.

Tur för Crashdïet att det var påhitt.

Olliver Twisted är ju den som håller puls i det här.

Han låter säkrare än han gjorde på Sweden Rock i somras, han går in i sin roll som en arenadomptör.

Höjer låtar

Han skriker lika snyggraspigt som Jocke Berg i Hardcore Superstar, som de i vinter Europaturnerar med.

Han höjer låtar som utan albumens proffsproduktion tappar poäng.

Klubben är till taket fyllt av hårsprayat fluff, men häpnadsväckande många bryr sig häpnadsväckande lite om scenen. Det säger något om hur Crashdïet främst vinner på poserna, attityden, estetiken som skivbolagsfolk förstått att man kan sälja dyrt. Musikaliskt är det ju svajigt och mest relevant i hits som ”Riot in everyone” och Mick Mars-stödda ”I don’t care”.

Crashdïet

Konsert på Klubben i Stockholm. Bäst: ”Queen obscene/69 shots” är ju, faktiskt, en pärla. Sämst: Färglösa ”Thrill me”.