Jerry har förlorat sina huggtänder

Ett kaxigt leende räcker inte för en hel konsert

SUNDSVALL

- Rock ´n roll, skriker Jerka på sedvanligt manér.

Det är ju mycket sagt.

Men farbror har ett visst underhållningsvärde också som tam dansbandssångare.

helskärm

Det låter lite elakare än vad en som uppfostrats till att respeketera de äldre egentligen vill att det ska låta.

Men det är ett faktum att Jerry Williams, hur mycket han än gapar och skriker, förlorat huggtänderna, och om man bortser från en hygglig gubb-boogie det kompetenta men väldigt snälla kompbandet vid ensataka tillfällen lyckas trampa igång låter musiken i den här showen inte farligare än den man hör i vilket Karlstadsproducerat P4-program som helst.

Inte helt bortkastat

Ändå skulle jag inte vilja betrakta en kväll i de här herrarnas sällskap som helt bortkastad.

Inte om man vill ha en stund lättglömd underhållning.

Jerry Williams är ju liksom fortfarande Jerry Williams.

Det finns något i hans blotta uppsyn som känns lika mycket svensk sommar som mygg och regn och det går inte att låta

bli att le när han kliver ut på en scen av det här slaget och fyrar av det klassiska, kaxiga gamla Solna-flinet.

Agerar kör

Inte mycket att hänga upp en konsert på, det medges.

Men va fan...

The Boppers roll består i huvudsak i att agera kör, men vid några tillfällen får de framföra egna nummer.

Om det vet jag inte vad jag ska säga.

Dom kan väl få finnas dom också, men tiden är kanske förbi när The Boppers klarade av att leverera på den här nivån...

Jerry Williams & The Boppers

Per Bjurman