Jerry Williams taggad till tusen
Uppdaterad 2015-09-22 | Publicerad 2015-09-19
Yngre artister har mycket att lära av Williams
Jerry Williams skriker showen igenom rakt ut i luften, långt från mikrofonen. Tricket ringar in konsertens storhet.
Spelglädjen. Energin. Publikkontakten.
”Sista turnén slutade på nån klubb i New York. Det blir alltid en tomhet. Efter några veckor börjar det klia i fingrarna. Man lirar cd som en dåre. Går ut med hunden hela tiden. Till och med hunden börjar ju undra. Ska vi ut nu igen?”
Taggad till tusen
Vi var många som trodde att Jerry Williams hängt skinnpajen på hyllan. Ridån för 73-åringens avskedsturné ”The farewell show” gick ju för två år sedan.
Men så sent som häromveckan släppte han sitt nya album ”Ghost rider”, där han trotsigt tolkar Suicide, The Stooges och Danzig, med hjälp av medlemmar från The Soundtrack Of Our Lives.
”Sitta på Havanna och suga på nån cigarr, nej, då var det bättre att dra till Götet där man får lira”, fortsätter Jerka från scenen.
Krogshowen ”Man måste få lira” fokuserar smakfullt på musiken, mixat med anekdoter på Jerryanska. De åtta välsnidade männen i bandet är - förlåt, men klassisk rock kräver klassiska liknelser - tajtare än Jerrys jeans. Kroppsbyggaren, frimärket, knegargrabben från Huvudsta, är taggad till tusen i glittrig kråsskjorta och röda ormskinnsmönstrade boots. Han framför varje sång, varje ton, varje luft-solo, med en passionerad glöd som många 50 år yngre artister har en hel del att lära av.
Ser tagen ut
Jerka lirar rock’n’roll som hans liv hängde på den.
Något säger mig att det faktiskt är just så.
Han går halvt ner i spagat i ”Who’s gonna follow you home”. I ”I can jive” vrålar han så mikrofonen distar hårt. Och hans version av ”Vintersaga” har ingenting med sval Volvo-melankoli att göra. Känslospannet är det hos en italiensk opera-sångare.
Han ser tagen ut själv när han med simmig blick säger ”Vi syns i baren”.