De möts av fans i extas
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-03-30
Simple Plan
Två sorters folk välkomnar kanadensarna.
Den ena rusar inte ned från sittplats i ”Shut up!”.
Den når inte extas när Pierre Bouvier tar plats på mixerbordet, sjunger ”Untitled” därifrån och eskorteras ut förbi hysteriska händer.
Den bidrar inte till mobilljusmyllret i lugna, vemodiga ”Perfect”.
Den kategorin består av folk som är på plats i sin profession. (Ett par recensenter.)
Den andra, större kategorin består av komplett hängivna, skrikande, hoppande tonåringar.
90-talsrötter
Simple Plan är en poserande, imagedriven kvintett som står för en ny generation pojkband.
Rötterna finns i svensk nittiotalspunk som Randy och Millencolin, slutprodukten är välfriserad och radioorienterad snällpunkpop.
Saknas riktig nerv
Någon riktig ingång till någon nerv lyckas jag inte hitta.
Ett utsålt Cirkus gör det, och det är förstås glädjande. Liksom att samtliga stöder något mer konstruktivt än artister som sjunger om saker som en bot som heter Anna.