En Snell rocktjej

I filmen "Känd från tv" kunde vi höra hennes singel "Lucky day". Nu har Frida Snell släppt sitt debutalbum "Black trillium". Puls Tore S Börjesson har träffat Kirunas svar på Sheryl Crow.

helskärm

Musiken blev i så tidig ålder en del av Frida Snells liv att hon inte minns när det hände.

Hon får lita till vad mamma berättat.

- Ja, jag kan inte riktigt minnas". Men jag vet att jag började spela piano när jag var 5-6 år. Fast egentligen började jag redan tidigare, på en sån där tramporgel, morfar hade en sån. Det tidigaste minnet jag har av musik är att mamma sjöng.

Snart blev det piano på kommunala musikskolan i Kiruna och klassiska menuetter i hemläxa. Trots att Frida i dag gör popmusik kan man i hennes pianospel höra en klassisk påverkan.

På mellanstadiet gick hon i musikklass. Körsång stod på schemat. På högstadiet började hon skriva egna låtar.

- Det uppmärksammades av min musiklärare Max Zackrisson. Han driver en professionell studio och frågade om jag ville spela in där. Jag var 16-17 år. Vi gjorde en platta med fem låtar, "What it takes", den släpptes bara i Kiruna.

Nu började det gå upp för Frida att hon kanske kunde förvandla sitt största intresse till yrke. Men det var väldigt oskuldsfullt. Killar och tjejer med popdrömmar skickar i regel runt sin demo till alla i hopp om att få napp hos nån. Frida skickade sin platta till ett bolag.

- Jag och pappa satt och tittade igenom skivorna hemma. På en platta med Cardigans stod det Stockholm Records. Jaha, sa vi, då tar vi väl och skickar den dit då. Sen ringde de och ville skriva kontrakt. Jag blev överraskad. Samtidigt visste jag ingenting om branschen, jag menar, att det finns massor av artister som kämpar i år innan de får ett kontrakt.

Frida Snell är bara 20 år men ingen som hör henne sjunga skulle gissa på det. Hon har rösten hos en kvinna som levt och upplevt. Det blir som starkast när hon sitter ensam vid pianot. Som på hennes egensinniga och djärva tolkning av Smashing Pumpkins hit från 1995: "Bullet with butterfly wings".

Det var producenten och låtskrivarpartnern Magnus Fridh, tidigare frontman i avsomnade Speaker, som föreslog låten.

- Jag hade aldrig hört den. Men jag

lånade plattan och, ja den var ju bra.

Kändes naturligt att bara sätta mig vid

pianot och ta ner den till en ballad, säger Frida.

Frida gillar musik ur alla genrer men hyser extra starka känslor för kvinnor som Emmylou Harris och Lucinda Williams, det vill säga själfulla sångerskor som verkar i gränslandet mellan rock och country. De influenserna och Fridas säregna röst skiljer ut henne från mängden.

- Det är svårt att veta vad folk kommer att känna när de lyssnar på min musik. Men jag lyssnar mycket på country, inte ren country, men countryinspirerad

musik och det hörs i min musik och det är inte så vanligt i Sverige.

arkiv Frida Snell

Tore Börjesson