Musik som det slår gnistor om

UPPSALA

Gloria

Turnépremiär på

Katalin, Uppsala

helskärm

Den här sextetten, som med visst fog kallats "supergrupp" och "Sveriges svar på Fleetwood Mac", beskylls ofta per automatik för att vara tråkig.

Musiken är slickad och välproducerad pop med uppenbara amerikanska västkustinfluenser, killarna som spelar hör till landets studiomusikerelit och sångerskorna Rebecka Törnqvist och Sara Isaksson må höra till våra främsta men har haft lite svårt att profilera sig solo på senare år.

Spelglädje

Nya albumet "People like you and me", Glorias andra, låter också ofta lite för anonymt, och när det dessutom råkar finnas en ny Fleetwood Mac-platta ute går det inte att blunda för klasskillnaden.

Men ställ Gloria på en scen och möt spelglädje och töjda ramar och hör Törnqvists och Isakssons röster både slåss och omfamna varandra så att ett plus ett blir mer än två och det börjar slå gnistor om såväl smårockiga "All the way" som Talking Heads-covern "This must be the place (Naive melody)".

Sällsynt harmoni

Det är välspelat på rätt sätt. Glorias musik präglas av en harmoni som är sällsynt, och de uppenbara premiärnerverna och de intensiva gitarrsolona stryker under att det här minsann är betydligt mer än en kul grej mellan Zelmani-plattorna och Winnerbäck-turnéerna.

Ryktet om Glorias tråkighet är faktiskt betydligt överdrivet.

Håkan Steen