Vilken hetta, Stones

Ett förutsägbart greatest hits-upplägg - men det slår gnistor om scenshowen

Förutsägbart.

Men väldigt bra.

Rolling Stones är ett band som vet hur man underhåller stora publikmassor med simpel gammal rock "n" roll.

Det är ju det raka greatest hits-upplägget som gäller under de stora utomhus-showerna.

Masspublikens behov av mer udda, överraskande låtval anses begränsat och därför sparas de till de mindre lokaler där hardcore-fansen trängs.

I stället har de satsat krutet på en rätt svindlande scenshow.

Men kan tycka att det är ointressant.

Magnifik folkfest

Men man kan inte förneka att de är rätt magnifika också på att arrangera dylika folkfester.

Jag vill till och med påstå att föreställningen på ett Stadion den helt brutala julisolen gör vad den kan för att steka sönder är snäppet vassare än den jag såg i Helsingfors i onsdags.

De gör visserligen inte fler än tre ändringar i setlistan, men åtminstone en av dem har avgörande betydelse.

Febrigt och hetsigt

Vi serveras en "Midnight rambler" som får showen att stegra rätt upp i den brandgula sommarhimlen. Den har inte bara ett febrigt, hetsigt och stompigt driv - den är på samma gång majestätiskt suggestiv.

En helt mästerlig tagning.

Jag tycker vidare att Stockholmspubliken är hetare. Allsången i "You can't always get what you want" tangerar nästan den som hördes på en annan stor arena i Göteborg runt midsommar.

Och så har Keith Richards fått med sig huggtänderna också.

Tidigare under turnén är det främst en nykter och pånyttfödd Ronnie Wood som imponerat, men på Stadion regerar Keef. Han solar med ivern hos en nyförälskad tonåring i den rödglödgade versionen av "Sympathy for the devil". Och får, för en gångs skull, till båda sina solonummer också.

Att den andra halvan av The Glimmer Twins också är i form känns nästan som överflödig information.

Det har slagit gnistor om Mick Jagger under hela den här turnén och inte heller i Stockholm kan vi för våra liv förstå att den mannen blir 60 om en vecka.

Stort avstånd

Det är bara under de tre nummer som nödvändigtvis måste levereras från den lilla scenen mitt ute i publikhavet det inte känns som att han tränger sig på så här nära.

Inomhus är övningar på den scenen magiska, men på de stora arenorna blir avstånden för stora. Inte ens "Mannish boy" når fram helt och fullt.

Men i övrigt är det alltså en riktigt het kväll, på alla vis.

Och ni som ville se en underhållande show utan konstigheter kan åka hem i förvissning om att ni fått valuta för pengarna.

Vi andra har redan börjat ladda för nya urladdningar på Globen och, framförallt, på Cirkus.

Rolling Stones

Per Bjurman