ZZ Top har blivit sega och sävliga

SUNDSVALL

Det blir kalabalik på Stora torget i Sundsvall.

För ZZ Tops skull!

Det är de numer präktigt sega murmeldjuren verkligen inte värda.

Ni trodde kanske, som jag, att ZZ Top sett sina heydays.

Att den håriga trion var en 80-talsrelik ingen bryr sig om på allvar längre.

Ni trodde i så fall fel.

Fullständigt kaos

I Sundsvall drar farbröderna 20 000 (det är en uppskattning som nämns av ordningsvakter) och fullständigt kaos utbryter på ett torg där de förmodat superfolkliga GES halvannan timme innan haft en lugn och fin familjeföreställning.

Jag ställer mig, som den recensent jag är, långt ut på flanken men till och med där är det så outhärdligt trångt att slagsmål sånär utbryter hela tiden.

För detta!

För ZZ Top!

Ja, deras okonstlade Texas-boogie var en gång stilbildande och storheten i Billy Gibbons gitarrspel på album som "Tres hombres" (från 1973), "Deguello" (från 1979) och "Eliminator" (från 1983) kan inte ifrågasättas.

Musiken i sig är det alltså inga fel på.

Släpar i lervälling

Men också gamla boogiekungar från Houston blir gamla och det som en gång svängde hett låter nu stelt och sävligt.

Redan i den inledande versionen av "Gimme all your lovin'" känns det som att de släpar sig fram i meterhög lervälling.

Så segt, så segt.

Och i den stilen fortsätter det...

Helt vita skägg

Att det sedan alltjämt är rätt häpnadsväckande att se Billy Gibbons och Dusty Hill, i ponchos och de där nu helt vita skäggen, må ju vara hänt.

Det motiverar knappast tumultet i Sundsvall.

I kväll spelar ZZ Top i värmländska Sunne.

I strid med all logik blir det säkerligen samma vansinne där.

ZZ Top

Per Bjurman