Harmlöst och fint, Paul

McCartney på Globen

Nostalgi, nostalgi och nostalgi igen.

Men på scen står en snäll 60-åring som aldrig låtsas vara något annat än en snäll 60-åring med några golden oldies under bältet och därför kommer han undan med sina ständiga tillbakablickar.

Synd att det unga bandet har andra föreställningar om vad som pågår "

Det vore förstås väldigt enkelt att skjuta en allsångskväll med gamle Macca i Globen i sank alldeles fullständigt.

Vem kan föreställa sig något mer "fel" eller ohippt än 13 000 svenska sextiotalsnostalgiker som buggar upphetsat till "I saw her standing there".

Försöker inte luras

Men jag måste uppriktigt säga att jag upplever den sentimentalitet som härskar runt Slakthusområdet under söndagskvällen som tämligen oskyldig.

Det beror på att McCartney, till skillnad från åtskilliga av sina generationskamrater, aldrig försöker lura i någon att han gör något annat än det han gör.

Han tror inte att han är 20 år. Han leker inte rebell. Han är bara en grånande låtskrivare och sångare som kommit för att, i all anspråkslöshet, framföra några av sina gamla sånger.

Det är möjligt att det är lite töntigt. Men det är också rätt rart, fint och framför allt harmlöst.

Klassiker på toppnivå

Ingen kan heller påstå något annat än att åtskilliga av sångerna han plockar ur sin skattkista håller en annan klass än de flesta nummer andra försöker spinna sin nostalgi runt.

Problemet består i att han med sig på denna turné har en samling unga musiker som inte verkar dela sångarens syn på upplägget till hundra procent.

De är samspelta och säkra, men tynger väldigt gärna ner musiken med muskler den inte alls behöver.

Okänsligt modernt

I ett rockmonster som "I saw her standing there" gör det kanske inte så mycket, men det är direkt okänsligt att mullra tungt och "modernt" i finlemmade gamla popnummer som "All my loving" och "Can"t buy me love".

Helt följdriktigt fungerar det allra bäst när en ständigt svenskspråkig (!) Paul ensam framför enkla, avskalade versioner av exempelvis "Blackbird", "We can work it out" och John Lennon-hyllningen "Here today".

Hitparad för fansen

Fast fansen har förstås roligast under den avslutande hitparaden.

Det är som det är.

Lite töntigt. Men framför allt harmlöst.

Paul McCartney

Per Bjurman