Marit drar åt sig blickarna

"This is the year it all will happen" sjöng hon i fjol, och mycket riktigt fick Marit Bergman sitt genombrott.

Men fortsätter det så här kan det nog hända en hel del även i år.

Hon stod på Dansbanan i Hultsfred förra sommaren och blåste omkull allt motstånd med ett ivrigt band och en gitarrpop lika cool och skränig som rusig och refrängstinn.

Grym cover

Sedan rullade allt bara på för Marit Bergman och hennes utmärkta, egenutgivna debutalbum "3.00 AM serenades".

Massor av spelningar, ett P 3 Guld-pris och ett fett skivkontrakt senare står hon på Popagandas scen.

I svart klänning och utan gitarr, den sköter numera nya bandmedlemmen Sara Almgren. Annars är det mesta sig likt.

Här finns samma förmåga att fylla en scen och samla folks blickar (onekligen en prestation på en gratisfestival där många kommit för att festa snarare än att kolla på banden), samma självförtroende och, jajamen, utöver de egna hitsen får vi även i kväll den grymma X-Ray Spex-covern "Oh bondage, up yours!".

Dåligt ljud

Liksom på flera andra av gårdagens konserter är ljudet inte det bästa, vilket splittrar attacken en aning.

Men när Marit och hennes band inte kan låta bli att se så där löjligt lyckliga ut över att få spela, när hon presenterar nya låtar som "From now on" (från en ep som släpps om två veckor), faller den sortens invändningar platt.

Och inget lär bli sämre senare i sommar när Marit lovat att plocka in blåsare.

Fotnot: Popaganda-festivalen avslutas i dag med bland andra Nicolai Dunger, José Gonzales, Isolation Years, Grand Drive och Bad Cash Quartet.

Marit Bergman

Håkan Steen