Kul – i en halvtimme
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-06-04
till ZZ Top
KARLSTAD. Hur länge lever skägg?
Högst en halvtimme.
Så länge orkar Billy Gibbons och Dusty Hills ansiktsskogar, hattar och solglasögon hålla show. Då är det som att gå på Disneyland, som att möta seriefigurerna på riktigt.
När den glädjen släppt finns inte mycket kvar. En skärm med absurda animationer (skiftnycklar i ”Jesus just left Chicago”, en turkos gegga i ”Cheap sunglasses”, en tacokavalkad i ”Goin’ down to Mexico”). Tre män och en bluesrock. Fin i ”I need you tonight”. I stora stycken trådig, träig, statisk, förstärkt av Texastrions dämpade scensätt. De står, går några steg, skojar lågmält med varandra.
Det är inte arenakompatibelt.
Men drivet, det är omutligt. Foten slår i takt även när hjärnan tror att jag har tråkigt. På Sweden Rock i kväll, i en kontext mer passande än en hockeyhall, får både bandet och publiken roligare.