”Deadpool & Wolverine” borde vara slutet för superhjältefilmer
Så bra är filmen
Uppdaterad 09.02 | Publicerad 07.58
Deadpool & Wolverine
Regi Shawn Levy, med Ryan Reynolds, Hugh Jackman, Emma Corrin, Matthew Macfadyen.
Tredje filmen om Deadpool visar att skaparna av Marvel Cinematic Universe (MCU) efter 34 filmer står inför ett vägskäl:
Anamma den här filmens frifräsarstil. Eller lägga ned hela skiten.
Fast inget av det kommer att hända…
ACTIONKOMEDI. Det andra alternativet är förstås inte tänkbart för Marvel Studios, som numera ingår i Disney-koncernen. Det handlar om på tok för stora pengar, även om flera superhjältefilmer de producerat under senare år floppat och gått med förlust.
Inte det första heller. De i USA barntillåtna filmerna har dragit in så mycket stålar att de barnförbjudna ”Deadpool”-filmerna snarare får vara de barnförbjudna undantagen (17 år i USA, 15 i Sverige). De ger kredd.
Jag tillhör inte dem som bryr mig så mycket om superhjältar från serietidningsvärlden oavsett om de kommer från Marvel eller DC Comics. Ser hellre filmer om riktiga människor. Men de två första ”Deadpool”-filmerna (2016, 2018) tillhör absolut de bättre i genren. Det var ju länga sedan det fanns någon spänning i historierna om superhjältar i trikåer som slåss och kastar varandra fram-och-tillbaka så de borde ha dött redan första gången.
För min del, skulle jag hellre se att Henrik Dorsin får göra film av ”Lilla Fridolf” med sig själv i huvudrollen.
Men nu är det den här filmen som är aktuell. Precis som i de tidigare är Deadpool (Ryan Reynolds) en superhjälte i utkanten av X-Men-världen. Cyniskt, humoristiskt och ironiskt sprutar han ur sig kommentarer om den serietidningsvärld som skildras i filmen. Fast här ännu mer än tidigare. Hjältar från andra MCU-filmer dyker upp. Det skojas om regissörer, Disney, Marvel-chefer, ”Avengers”-filmer och annat när Reynolds med jämna mellanrum vänder sig mot biopubliken. Wolverine (Hugh Jackman) och han drabbar med jämna mellanrum samman i slagsmål, mot varandra och med varandra mot andra fiender. Som till exempel folk som hämtade ur Mad Max-filmerna.
Emma Corrin som skurken Cassandra Nova är den enda vettiga kvinnliga rollen. Med hjälp av specialeffekter gör hon häftiga saker med sina fingrar inne i folks ansikten. Annars är detta grabbarnas film.
Matthew Macfayden, från tv-serien ”Succession”, är egentligen den enda som spelar sin roll på allvar, som en agent för TVA (Time Variance Authority) som vill styra superhjältarnas tid och liv.
Annars görs allt med en ironisk glimt i ögat. Det är en metafilm som allra mest verkligen handlar om sig själv. Enormt proffsigt gjord. Ibland lite tråkig.
För mig känns det som att humorn i den på något sätt effektivt tar död på den här typen av filmer. Fansen tycker sannolikt annorlunda.
Filmen visas på bio.
Passa även på att se...
... ”The fall guy”, underhållande actionkomedi med Ryan Gosling och Emily Blunt. På bio, snart att hyra.
Visste du att...
... Madonna fick filmskaparna att ändra och förbättra scenen där de använder hennes låt ”Like a prayer”?
Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram och X (Twitter) för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.