Mia, 29, fastnade i skuldträsket efter sammanbrottet
Uppdaterad 11.11 | Publicerad 2024-09-01 21.48
Mia, 29, tappade kontrollen över sin ekonomi när hon var inlagd på psykiatrisk avdelning.
Den sista utvägen blev dyra lån från sjukhussängen.
– Jag är fast besluten att ta mig ur det här men ibland känns det inte som att det finns en utväg.
Mia är 29 år och svårt skuldsatt.
En situation hon aldrig trodde att hon skulle befinna sig i, då hon alltid har varit noga med sin ekonomi.
– Det började när jag var 25. Det var pandemi. Jag hade sedan året innan visat tecken på utmattning men var fast besluten att försöka jobba ändå.
Mia hade tät kontakt med öppenvården för att få hjälp med utmattningssymtomen.
Men problemen hopade sig.
Hon förlorade sina rutiner då hon inte längre fick vistas på sin arbetsplats till följd av pandemin och hon inledde ett förhållande som blev mer och mer destruktivt. Dessutom blev hennes mamma svårt sjuk.
– Jag fick enligt läkarnas diagnos en depression med svår stress. I juni 2020 försökte jag begå självmord men blev stoppad.
In och ut på slutenvården
Efter självmordsförsöket blev Mia inlagd på en sluten psykiatrisk avdelning.
Hon blev utskriven och inlagd på nytt i omgångar och när hon inte befann sig på sjukhuset var hon med mannen hon hade en problematisk relation med.
Till slut mådde Mia så dåligt att hon blev inlagd fyra månader i sträck.
– Innan jag blev utskriven hade jag helt tappat kontrollen över min ekonomi, jag hade ingen anhörig som kunde hämta min post.
– Jag åkte hem och hämtade mina brev och tog med mig till avdelningen och öppnade dem tillsammans med en kurator. Mycket hade gått till inkasso och Kronofogden.
Då Försäkringskassan hade mycket att göra under pandemin hade Mia inte fått sjukpenning på flera månader. När pengarna väl kom täckte de inte alla utgifter hon hade.
Tog kredit från sjukhussängen
Mia tömde sina buffert- och sparkonton men det saknades mycket för att kunna betala alla skulder.
– Från sjukhussängen tog jag min första kredit för att betala förfallna räkningar och sjukhusavgifter. Det var ett lån på 64 000 kronor via Lendo.
Mia tänkte att hon snart skulle återgå i arbete och därmed kunna betala av kreditskulden.
I stället blev hon sjukskriven i två och ett halvt år parallellt med att hon genomgick neuropsykiatriska utredningar och behandlingar.
– Det konstaterades att jag hade autistiska drag. Sedan fick jag kontakt med LSS och socialtjänsten.
Trots att hon gjorde sitt bästa för att betala skulder och fasta utgifter kom Mia aldrig ikapp ekonomiskt.
Hon var medveten om riskerna med krediter och försökte undvika att ta nya. Men plötsligt bombarderades hon med reklam för snabblån och tog emot flera samtal från säljare som erbjöd olika låneförslag.
Tvingades flytta
– Ett företag ringde mig fyra gånger och ville att jag skulle ta ett lån hos dem. Jag sa nej, nej, nej. Men de stod på sig och sa att det skulle vara jätteförmånligt. Till slut tecknade jag ett lån på 167 000 kronor med 16 procents ränta. Han lovade att jag garanterat skulle kunna få ner räntan på några månader. Men så blev det inte.
Skulden växte samtidigt som Mias sjukpenning sjönk och tillslut gick lånet till Kronofogden.
Mia bodde vid den här tiden i Stockholm, men tog beslutet att flytta till en ort på västkusten för att få ner sina kostnader.
I samband med flytten tog hon kontakt med skuld- och budgetrådgivningen i sin nya hemkommun.
– Där fick jag det sämsta rådet jag kunde få. Rådgivaren sa att jag skulle sluta betala mina skulder, låta allt gå till Kronofogden och ansöka om skuldsanering.
Mia följde rådet och lät alla skulder förfalla. Men när hon ansökte om skuldsanering fick hon avslag.
En miljon i räntekostnader
I stället har hon fått större skulder och nya betalningsanmärkningar.
– Då hade jag skulder på knappt 200 000. Nu är saldot uppe i en halv miljon eftersom att räntorna är på mellan 24 och 28 procent. Min situation har blivit ännu värre och jag har ingen chans att ta ett vanligt banklån längre.
Enligt Mias skuldprognos hos Kronofogden kommer hon ha fått ner sin skuld från 535 821 kronor i dagsläget till 437 630 kronor om tio år, trots att hon då kommer ha betalat över en miljon i räntekostnader.
Hon har försökt att förhandla med sina fordringsägare men har fått nej trots att hon i dag har en fast heltidsanställning.
– Jag har bönat och bett om en avbetalningsplan men har bara fått ett hårt nej. Det känns hopplöst. Jag mår verkligen inte bra.
Har lärt sig laga mobilen själv
Mia har svårt att hålla tårarna borta när hon förklarar att hon egentligen är väldigt sparsam.
– Jag har alltid jobbat, sparat, spenderat. Nu har jag lärt mig att laga min mobil själv om skärmen går sönder eller om batteriet är dåligt. Jag har lärt mig att laga min bil på egen hand, jag byter bromsar och meckar med den. Det är en gammal bil, ett ruckel.
Flera gånger under intervjun trillar näskuddarna på Mias glasögon av.
Hon säger att hon måste försöka lära sig att laga dem själv också eftersom hon inte har råd med nya.
– Jag är fast besluten att ta mig ur det här men ibland känns det inte som att det finns en utväg.
Samband mellan skulder och psykisk ohälsa
Det finns ingen statistik på hur många av de med skulder hos Kronofogden som lider av psykisk ohälsa och suicidtankar. Men sambandet är starkt.
– Vi har inget register där vi kan se att just de här skulderna beror på psykisk ohälsa. Men forskningen visar att överskuldsättning är väldigt förknippat med mentala problem, säger Davor Vuleta, privatekonomisk talesperson på Kronofogden.
Kronofogden har inga möjligheter att hjälpa skuldsatta med psykisk ohälsa som kan uppstå till följd av ekonomiska svårigheter.
Men Davor Vuleta uppmuntrar starkt personer med skuldproblematik att söka hjälp även för den mentala biten.
– Man ska söka hjälp och prata om det. Många känner skam och vågar inte berätta om det. Men vi måste försöka få bort tabut. Boka en tid hos budget- och skuldrådgivningen hos kommunen och ta kontakt med vården.
”Kommer inte ge upp”
Mia berättar att hon just nu är inne i en depression och att hon ofta har svårt att se ett slut på problemen.
Men det finns ljusglimtar.
Mias stora hobby är hästar och hon har möjlighet att spendera mycket tid i ett stall där hon kan koppla av.
Därtill har hon fått flera bra kontaktpersoner som har blivit ett viktigt stöd för henne.
– Jag har kontakt med en otroligt bra sjuksköterska. Och min gode man är fantastisk. Hon avlastar mig mycket så att jag kan fokusera på jobbet. Hon tror också att det kommer att bli svårt att få bukt med skulderna men hon kommer inte att ge upp.
Fotnot: Mia heter egentligen något annat
