Äta kött är ett klart självskadebeteende
Vi körde till en bondgård och köpte kött som vuxit upp enligt konstens alla schysta regler. Det tog tid, en halv dag, men dyrare än på Coop eller Ica blev det inte. Dessutom fick barnen klappa och mata de glada lamm, höns och angus-kossor som ska ätas under vintern. Det är nyttigt att se att kött inte kommer från en affär, att det handlar om liv som släcks. Mycket mer än så går det inte att göra för att äta så gott, friskt och etiskt kött som möjligt. Förutom då: att ge fan i att äta kött, detta självklara men ack så svåra alternativ. Tänk att det ska vara så knivigt?
Som med allt annat är det en egoistisk fråga. Det är av egoistiska skäl jag tror på solidaritet, antirasism, feminism, högre skatter och en miljö som inte dödar oss. Mitt problem är inte i första hand djurens liv. Jag är inte Morrissey, jag likställer inte djur med människor. Det stora problemet är att köttindustrin vräker ut gaser i naturen, vilket drabbar mig. Det allra största problemet borde vara att jag får cancer. Kött ger cancer. Det påminde Världshälsoorganisationen, WHO, om förra veckan. Det gäller charkuterier, bacon, korv om man äter för mycket – och det gör vi, vi svenskar äter 85 kilo per år i snitt – men även rött kött
i stora mängder. Jag äter förstås inte enbart frigående myskossor utan en hemsk massa processat kött och dessutom all lunchmat med grillbiffar, fläsknoisetter, köttbullar och kebaber där jag inte ens orkar tänka på hur djuren behandlats. Samtidigt släpper den typen av hetsigt odlade djur ofta ut mindre koldioxid, metangas och kväveoxid än mina frigående kossor.
Det finns inget sätt att äta kött utan att göra något slags skada.
Trots alla dessa starka skäl till att lägga grisen på hyllan klarar jag inte av att undvika kött mer än någon dag i veckan. Det är pinsamt. Det behövs tydligen lagstiftning för att rädda mig från mig själv. En köttskatt – en bra men svårgenomförd idé – skulle inte hjälpa. Jag skulle ändå äta chorizo. ”Vad är det med män och kött?” frågade Godmorgon världen i ett intressant P1-reportage. Reporter Olle Hägg talade med köttkillar och med sociologiprofessor Lotte Holm som sa att män äter rött kött medan kvinnor äter mer fisk och kyckling. Det handlar om makt, att slå ihjäl ett djur och göra det till en del av sig själv. Män bekräftar sin status
genom att äta mat med hög status. Eller så har rött kött fått högre status eftersom män historiskt ätit det, det
är en hönan- eller äggetfråga.
Men främst handlar det om något mycket enkelt: kött är gott. Det svarade alla köttkillar i P1:s enkät och det är vad alla alltid brukar tycka. Kött är gott. Och vi äter det trots att vi vet att det är miljöfarligt och cancerframkallande – omodernt.
Det är irriterande att vara en svag människa. Det är irriterande att vara en bov. Att äta kött är ett mycket korkat självskadebeteende. Men det är ju så gott … Och så vidare i ett evigt cirkelresonemang. Jag antar att ”lagom” är det rätta svaret.