Turkiet vill ta våra friheter i från oss
Vi kanske behöver fundera på en plan B om Nato
DN:s fotograf Lotta Härdelin fångade stämningen. På hennes bild från ceremonin i Ankara ser man hur Ulf Kristersson med ett leende skakar hand med Turkiets president Recep Tayyip Erdogan.
Presidenten inte bara vänder sig bort utan om man zoomar in på handslaget ser man hur Erdogans hand klämmer ihop Kristerssons så att fingrarnas hudton går över i svagt rött.
I går kritiserade Europaparlamentets Turkietrapportör Nacho Sanchez Amor Sverige för undfallenhet inför Ankara, vilket dagens eko var först med att rapportera. Särskilt är det utrikesminister Tobias Billströms famösa uttalande om att Turkiet skulle vara en demokrati som han ställer sig frågande inför.
Det saknar grund, tvärtom är Turkiet på väg mot envälde under Recep Tayyip Erdogan.
– Det är Turkiet som ska närma sig vår demokratiska standard, säger rapportören, inte vi som ska sänka vår.
Men så verkar inte den svenska regeringen resonera, eller i så fall gör den det väldigt tyst.
Turkiet har även kallat upp Sveriges ambassadör i Ankara för att protestera mot att någon demonstrerat utanför deras ambassad i Stockholm. Enligt ett meddelande på Twitter uppger gruppen Rojavakommittéerna att de projicerat ett bildspel på ambassaden i protest mot Erdogan.
Enligt uppgifter från diplomatkällor till nyhetsbyrån Reuters ska Turkiet ha framfört till Sveriges ambassadör att de vill att svenska myndigheter agerar för att få tag på personerna bakom aktionen. Eftersom de har spridit "terroristpropaganda" och förolämpat presidenten.
Hela situationen är väldigt konstig.
Turkiet vet rimligen mycket väl att vi har demonstrationsfrihet i Sverige och att svenska myndigheter inte kan göra någonting åt saken. Att projicera bildspel med politiska budskap är heller knappast olagligt.
Så varför agerar Turkiet som de gör?
Jag tror det handlar om samma sak som handslaget i Ankara.
Turkiet vill visa att de bestämmer, de vill förödmjuka Sverige och de kommer att fortsätta med det.
Recep Tayyip Erdogan kräver, precis som Nacho Sanchez Amor påpekar, att vi sänker vår demokratiska standard till deras nivå.
Frågan är om vi inte kommer att behöva diskutera en plan B om Natomedlemskapet snart. Jag tror vi måste börja tänka tanken att Turkiet helt enkelt inte kommer att släppa in oss i Nato. Att de hela tiden kommer att öka kraven på Sverige och kräva avkall på allt fler av våra demokratiska fri- och rättigheter.
Så vad gör vi om Turkiet fortsätter säga nej?
För låt oss vara ärliga, det kan ligga på bordet.
Det första svaret är att vi behöver fortsätta uppbyggnaden av det svenska försvaret i den takt som är planerad. Det måste vi göra oavsett. Och vi måste göra det i nära samarbete med Finland.
Det andra är att vi behöver agera för att de säkerhetsgarantier vi i dag har från USA, Storbritannien, inom Norden och EU blir mer permanenta. Det finns flera tänkbara lösningar men USA har redan i dag fördragsbundna samarbeten med flera stater.
Det tredje är att vi behöver mera kraftfullt agera för en ökad uppbyggnad av militär förmåga och ett strategiskt arbete inom EU. Inte för att Europa ska försöka ersätta Nato men för att komplettera alliansen.
Inom några år kommer Tyskland, om upprustningen fortsätter, att vara Europas starkaste militärmakt. Det är något vi kan ta rygg på och utöka vårt samarbete med vår stora granne i söder.
Det är ingen önskvärd utvecklingen att Turkiet fortsätter stänga dörren för Sverige. Det bästa vore Natomedlemskap redan nu i höst.
Men om man ska vara ärlig ser det allt mindre troligt ut.
På mötet i Ankara utlovade Erdogan och Kristersson ett nytt möte i Stockholm i början av december. Fel hanterat kan det bli en diplomatisk katastrof.
Om Turkiet i dag är upprört över några aktivister som projicerar ett bildspel på ambassaden i Stockholm, tänk er då reaktionen efter de demonstrationer som sannolikt skulle äga rum i Stockholm ifall Turkiets president kom hit.
Vill inte skapa dålig stämning, men jag tror vi måste börja fundera över vad vi gör om en auktoritär stat faktiskt tänker stoppa två liberala demokratier från att gå med i Nato. Mitt under ett brinnande krig i närområdet.
För just nu börjar stjärnorna stå allt mer fel.
Frågan är också hur Ulf Kristerssons hand kommer att se ut när det här är över.
Johan Pehrson har rätt om brun sörja