Jerka Johanssons dyröl visar vad Sverige blivit
Stockholms medelklass måste rannsaka sig
Det är i dåliga tider som samhällen prövas som mest. Brister exponeras. Orättvisor detonerar.
Det har Sverige fått erfara de senaste fem åren. Först drog pandemin in. Påfrestningarna på hälsa och välfärd var enorma. Sedan gick Putin in i Ukraina och ritade om den europeiska säkerhetsordningen. Inflation och räntehöjningar har legat som en våt filt över ekonomin.
De yrkesgrupper som jobbar inom vård och omsorg slet enormt under pandemiåren. De tog smittorisker som andra kunde undvika. Nu blir tacken stora nedskärningar i välfärden.
Skattebetalarna upprättade gigantiska stödpaket för att skydda företag från covid-19:s effekter. Börsvärden räddades. Inte bara det, räddningsaktionerna dopade marknaderna.
Störst fördel av det drog de rika, vars andel av ekonomin växte. Under 2021 blev Sveriges förmögenhetsklyftor till och med större än Rysslands.
Någon höjd kapitalbeskattning har dock inte införts i efterhand. Inte någon bankskatt heller. Detta trots att storbankerna hänsynslöst tagit tillfället i akt att använda sig av hushållens räntesmäll för att göra rekordvinster.
Sveriges löntagare, däremot, har bekämpat inflationen med reallönesänkningar.
Vid sidan av att de rika dragit ifrån så har Sverige skiktats ytterligare. Storstädernas medelklass lever i en egen bubbla.
Även när Riksbankens räntor slog som hårdast var de trendiga restaurangerna i Stockholm fortfarande fulla. Det gällde också krogar där en 20–25 centiliters öl (det kallas tydligen caña enligt spansk modell) kostar 70 spänn.
Jag vet detta eftersom jag själv muttrigt och motvilligt tvingades punga ut vid en sällsynt kvällsvända in till stan i vintras. I Dalarna hade det priset inte gått hem, om man säger så. Restaurangen i fråga delägs för övrigt av folklige skådespelaren Erik ”Jerka” Johansson.
Jag nämner inte detta för att ondgöra mig. Restaurangbranschen har inte haft lätta år. Alla är givetvis fria att lägga sina pengar på vad de vill. Och det finns såklart betydligt dråpligare exempel på lyxkonsumtion.
Syftet är att kontrastera bilden av sorlande dyra restauranger i Stockholms innerstad med andra realiteter. Till exempel att nästan var femte barn lever i hushåll med låg ekonomisk standard. Eller att åtta av tio ensamstående föräldrar oroar sig över ekonomin.
Samhällets toppskikt behöver bidra med mer skatt. Det borde vara givet. Men även medelklassen behöver få ordning på sina prioriteringar.
Regeringens budgetnyheter duggar tätt så här års. Är det verkligen politikens främsta uppdrag att sänka skatter för höginkomsttagare? Eller på ISK-konton?
Är det inte rimligare att lägga pengarna på att rusta välfärden, försvaret och de sociala skyddsnäten?
Lite självrannsakan skulle göra medelklassen gott. Skattesänkarhögern måste vändas ryggen. Den som vill fortsätta köpa Jerka Johanssons dyröl kommer märka att den smakar bättre ihop med ett fungerande välfärdssamhälle.