Johan Pehrson vill att fler pappor har ångest
Skolmisslyckandet läggs på föräldrarna
Skolstarten är här och Liberalernas partiledare Johan Pehrson känner pappaångest. Många barn har det tufft i skolan. Det gör att föräldrar känner ”oro för mobbning, stök i klassrummet eller att läxorna lämnas orörda”, förklarar Pehrson i en debattartikel.
L-ledarens budskap är att ångesten i grund och botten är något positivt – att fler borde känna den. Inte minst pappor. Oron är ett tecken på att föräldrar tar ansvar för sina barn och engagerar sig i att ge dem goda möjligheter att klara skolan, enligt Pehrson.
Skolan ska kompensera
Föräldraansvar är givetvis viktigt. Det gäller oavsett om det innefattar ångest eller inte. Men skolan har också ett kompensatoriskt uppdrag. Skillnader i elevernas förutsättningar ska uppvägas. Ett barns bakgrund ska inte avgöra dess framtid.
Man kan utrycka det på ett annat sätt: skolan har en lagstadgad skyldighet att minska föräldrars oro. Även din, Johan Pehrson.
Om individers ångest växer som ett resultat av att våra kollektiva resurser inte räcker och att välfärdssystemen inte fungerar så är det rakt igenom skadligt.
Resurserna räcker inte till
Vad krävs då för att skolan ska klara sitt uppdrag? En helt central del är givetvis tillräckliga resurser. Men tyvärr har ju Johan Pehrsons regering varit exceptionellt dålig på att stötta kommuner och skolväsendet genom lågkonjunkturen.
När höstbudgeten presenterades i fjol kom regeringen inte ens nära att täcka upp för de enorma underskott som kommunsektorn brottas med. Resultatet har blivit stora nedskärningar som drabbar skolan hårt.
Cynisk poäng
Snart presenteras budgeten för 2025. Blir det skillnad då? Annars måste ju Johan Pehrson omedelbart lyfta sin pappaångest med finansminister Elisabeth Svantesson. Dags att tuffa till sig.
Sannolikt är syftet med L-ledarens ångest-artikel främst att få peka på den satsning på skolsociala team som regeringen genomför. Det är inget fel med den, men det räcker såklart inte. Det är en aning cyniskt att bygga en stor poäng kring något så otillräckligt när skolan och välfärden i övrigt går på knäna.
Johan Pehrson har nog rätt i att viss oro över skolan är en ofrånkomlig biprodukt för ansvarstagande föräldrar. Just därför måste vi kräva mycket mer av regeringen för att mildra den.