Näringslivets tomma löften

Eva Franchell

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

helskärm

Ekvationen går inte ihop. Sverige har nästan den högsta ungdomsarbetslösheten i Europa samtidigt som företagen inte får tag på personal.

För att hitta lösningar har Svenskt näringsliv och Lärarnas riksförbund låtit Demoskop fråga företagen vilka färdigheter de vill att ungdomarna ska ha. Undersökningen presenterades stort av näringslivets Tobias Krantz och lärarnas Metta Fjelkner på DN Debatt i går.

Inte helt oväntat vill företagen att ungdomarna ska kunna läsa, skriva och räkna. 

Näst viktigast är att ungdomarna har social kompetens.

En majoritet av de undersökta företagen tycker att skolan inte förbereder ungdomarna för arbetslivet. Metta Fjelkner och Tobias Krantz föreslår därför att skolan satsar på att ge alla ungdomar baskunskaper i sådant som läsning och räkning. De vill dessutom att ungdomarna får bättre utbildning i social kompetens. Vad skribenterna menar med det framgår inte, men sannolikt handlar det om sådant som att komma i tid och ta av sig mössan.

Men skulle det vara därför 28,6 procent av ungdomarna inte får jobb? För att de inte kan läsa? För att de saknar hyfs?

Vill ha prao – för alla

Fjelkner och Krantz vill vidare lagstifta om obligatorisk prao. Under två veckor på högstadiet och en vecka på gymnasiet borde alla elever få pröva på ett yrke.

Yrkespraktik infördes redan på 60-talet och den finns fortfarande kvar på många skolor även om den sedan 1994 är frivillig. Det blev så krångligt, svårt att hitta praktikplatser och orättvist när en del fick roliga prao-platser via sina föräldrar medan andra fick kratta grusgångar. Regeringen tog helt bort den obligatoriska praktiken och lät kommunerna bestämma själva.

Sommarjobben tar slut nu

Det är lätt att göra sig lustig över de dammiga förslagen från Svenskt ­näringsliv och Lärarnas riksförbund. Läsa, räkna, ­lite hyfs och sedan en praoplats.

Men vi närmar oss slutet av augusti. Sommarjobben är slut och många ungdomar går mot en arbetslös höst. De är knappast hjälpta av den praoplats där de satt och hängde för fyra-fem år ­sedan. Däremot hade de behövt en praktisk ­utbildning på en arbetsplats redan under gymnasietiden.

Måste tänka steget längre

Om Tobias Krantz menar allvar med ­näringslivets åtagande gentemot ungdomen måste han gå vidare, från två veckors prao till flera år av integrerad utbildning. Men en ­sådan ställer förstås helt andra krav på hur företagarna tar emot ungdomarna.

Kanske är det helt enkelt näringslivet som behöver lite mer social kompetens?