Working people har segrat i USA

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-11-12

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

I Sverige vill regeringen urholka arbetarnas rätt

JUBEL Valarbetare i Washington jublar över demokraternas framgångar i mellanårsvalet. Det arbetande folket bestämde sig för att rösta bort det Bushsystem som vräkt kapital över de redan rika och dragit in landet i ett blodigt krig i Irak. Nu kan det amerikanska systemet bli mer civiliserat med bland annat rättvisare skatter och höjda minimilöner.

Demokratpolitiker i USA lät, under valrörelsen, plötsligt som landets goda, klassiska populister eller som den misskände Lyndon B Johnson. De talade till ”the working people”, det arbetande folket, länge bortglömt, offer för Bush-

administrationens groteska omfördelning av inkomster och förmögenheter.

Det arbetande folket, ofta ”arbetande fattiga”, tvingade till två eller tre jobb för sin försörjning, lyssnade. De letade sig ut ur de högerkristna dimmorna och den hycklande krigsretoriken. De bestämde sig för att rösta bort det Bushsystem som hällt kapital över de rika och kompletterat det blodiga Irakkriget med gigantisk företagskorruption och svindel på tusenmiljardersnivå.

Ideologiserad ekonomkår

Det folkliga ”nejet” kan rubba den rådande ideologiska hegemonin: Religiös tro på den välsignande kapitalismen. Rättfärdigande av klasshierarkierna. Disciplinerande otrygghet inom arbetslivet.

Högerpolitiker har sufflerats av en betydande del av en ideologiserad ekonomkår, som tjänstvilligt förklarat att väldiga löneskillnader är välståndsskapande, osäkra anställningsförhållanden driver på den underordnade ”arbetskraften” och kraftiga aktieutdelningar, huvudsakligen riktade till en försumbar minoritet, ligger i hela folkets intresse.

Det amerikanska systemet kan efter valet komma att civiliseras en aning. Minimilöner frigörs från nuvarande svältnivå, skatterna blir något rättvisare, sjuk- och socialförsäkringar kan reducera den utredda otryggheten.

Riskerar bli instängda

Valsociologin från USA visar att termen ”det arbetande folket” kan översättas till en allians mellan arbetare och växande delar av den medelklass, som hotas av växande klassklyftor och otrygghet: osäkra anställningar, svårigheter att finansiera sjukdom och barnens utbildning. Ett förr optimistiskt mellanskikt riskerar att stängas in i den – som franska samhällsforskare kal-lar – sociala hissen på väg neråt.

Iakttagelserna kan skrivas om som budord för exempelvis en svensk valstrateg med vänsterperspektiv: framgångsrik politik, också i opposition, måste förena LO-medlemmar med breda skikt ur medelklassen.

Fronten mot försämringarna av arbetslöshetssystemet, där också Saco mobiliseras, kan kallas exemplarisk.

När jag läser Anne-Marie Lindgrens klara och skrämmande studie om ojämlikhetens pris, anar jag att ”hälsofrågorna” kan förena breda löntagarallianser. Inte för att hälsoriskerna är likartade, kvinnor i arbetarklassen är extremt överrepresenterade, utan för att ohälsa är ett hot för alla och dess växande samhälls-ekonomiska kostnader bärs kollektivt.

Sliter sönder löntagarna

Den gamla kontrollerande fordismen i arbetslivet lever kvar fast i något andra former. Jakten på produktivitetsökningar tillsammans med arbetsdelning och långt driven specialisering sliter allt oftare fysiskt sönder främst LO-medlemmar men också lågavlönade tjänstemän. Som Lindgren skriver: skärpningarna i arbetslivet ”gäller primärt anställda i underordnade positioner”.

Arbetslivets organisation uttrycker alltså maktrelationer. Den borgerliga regeringen vill, genom urholkning av arbetsrätten, ytterligare tunna ut löntagarnas rättigheter. Ja, det ska inte ens vara möjligt att i ordnad form forska om arbetslivet.

Frågan är hur socialdemokratiska partiledarkandidater betraktar makten över arbetet. Margot Wallström har i en programtext rangordnat den ”femte generationen” socialdemokraters viktigaste uppgifter. Arbetsmiljön kommer främst och Wallström kopplar samman rådande arbetsvillkor både med arbetarklasskvinnors dubbla underordning och bristen på företagsdemokrati. En analys som på en gång binder samman klass, kön, demokrati och ekonomisk makt.

Måste stå nära arbetarna

Som miljökommissionär praktiserade Wallström sin övertygelse i kamp mot de väldiga kemibolagens makt att förgifta naturen och förstöra människors hälsa.

Olyckligtvis försöker socialdemokratins mest liberala falang att använda Wallström som sin symbol eller verktyg. En egendomlig lojalitet som undergräver Wallströms tänkta kandidatur.

En socialdemokratisk ledare måste nämligen, som de nya demokraterna i USA, stå nära ”the working people”.

Olle Svenning

Följ ämnen i artikeln