Rysk arrogans blir problem för Löfven
S-ledaren ärver ett mer komplicerat utrikespolitiskt läge än någon statsminister sedan kalla kriget
Det finns något djupt sorgligt över Rysslands aggressiva uppträdande vid Östersjön just nu.
Det hade inte behövt bli så.
Efter Sovjetunionens fall 1991 kunde Ryssland ha utvecklats som en del i den europeiska familjen av stater.
Ryssland hade kunnat leva i fred, och med ökande handel och välstånd.
I går valde Nato Norges tidigare statsminister Jens Stoltenberg till ny generalsekreterare. Det är ett helt annat Ryssland han har att hantera. Inte fredligt, inte framgångsrikt och inte demokratiskt.
Mer spionage i Sverige
Ryssland har de senaste åren genomfört en massiv upprustning. De har invaderat Ukraina och ockuperat Krim. Men det stannar inte där.
I fjol övade de landstigning och luftlandsättningar kring Östersjön och övningen avslutades med en simulerad kärnvapenattack mot Warszawa.
Vid påsken 2013 övade ryskt bombflyg attacker mot mål i Stockholmsregionen och kränkningarna av svenskt luftrum har ökat. Senast för mindre än två veckor sedan utanför Öland. I april i år bekräftade Säkerhetspolisen att Ryssland även trappat upp sitt spionage i Sverige.
I dag kommer Stefan Löfven att väljas till ny statsminister. I morgon läser han upp sin regeringsförklaring. En av de största frågorna är just relationen till Ryssland, en fråga som paradoxalt nog inte diskuterades i valrörelsen.
Att Stefan Löfven och Jens Stoltenberg väljs nästan samtidigt kan se ut som en tanke.
Två nordiska socialdemokrater, två partier som ligger oerhört nära varandra, men med helt olika säkerhetspolitik.
För Natolobbyn är självklart valet av Stoltenberg en signal till Sverige och Finland om att det är dags att fundera på Natomedlemskap.
I själva verket är den frågan inte särskilt intressant. Det finns inget realistiskt scenario där Finland eller Sverige ensamt skulle bli utsatt för en rysk attack.
Så bör Sverige samarbeta
Vår militära alliansfrihet i kombination med ett starkt försvar har hållit oss utanför krig i tvåhundra år. Det är en av världens mest framgångsrika säkerhetspolitiska doktriner.
Problemet är att den avgående regeringen lämnar efter sig ett för svagt försvar för den säkerhetspolitiska linje vi valt. För Socialdemokraterna och Miljöpartiet är det nu viktigt att alliansfriheten blir trovärdig även i framtiden.
Sverige bör samarbeta inom FN och EU, med de nordiska länderna och med Nato för att på bästa sätt främja säkerheten i vår del av världen.
Stefan Löfven ärver ett mer komplicerat utrikespolitiskt läge än någon statsminister sedan kalla kriget.
Vladimir Putin kastar en lång skugga i riksdagens kammare i dag.