Facken dunkade Isabella Lövin i ryggen

För Isabella Lövin är ett datum avgörande för Sveriges industriella omstart. Den fjärde november 2016 när Parisavtalet om klimatet trädde i kraft.
Det förändrade spelplanen.

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

STOCKHOLM

– I början, alltså innan Parisavtalet, fanns det väl en uppfattning om att industrin skulle försvaras mot klimatkrav. Att vi ändå var bäst, så vi behövde inte göra någonting.

Lövin pratar om tongångarna från sina socialdemokratiska kollegor i regeringen. 2014 hade hon som en av de första miljöpartisterna någonsin fått uppdrag som minister i Stefan Löfvens ministär.

När Isabella Lövin ska beskriva hur den tidens socialdemokrater och näringslivsföreträdare såg på industrin talar hon om ”något som är smutsigt och viktigt för vår export”.

Idag är det som vi vet annorlunda. Det talas om 50 000 nya industrijobb i Sverige. Runt om i landet växer helt nya fabriker fram och på många områden är svensk industri ledande i den gröna omställningen.

Enligt den tidigare miljöministern började det alltså med Parisavtalet om klimatet.

– Vi fick en ram för att de svenska utsläppen skulle nå netto noll. Och initiativet Fossilfritt Sverige blev jätteviktigt.

Plötsligt fanns fasta spelregler. Ett globalt avtal om att på allvar trycka tillbaka utsläppen av växthusgaser och begränsa uppvärmningen till en och en halv grad. Och en svensk regering som tog initiativ för att det skulle hända.

Klimatanpassning var plötsligt en överlevnadsfråga för de stora utsläpparna inom industrin.

Regeringens samordnare Svante Axelsson fick uppgiften att samla alla branscher för att staka ut vägen mot målet. Det handlade om att peka ut hinder, men också vilka åtgärder regeringen behövde vidta.

– På två, tre år ändrades tonläget från näringslivet helt. Från den där försvarsinställningen till att se möjligheter och bli mer och mer entusiastiska, säger Lövin.

Ändå var det nog inte många som såg dagens utveckling framför sig 2016. Men Isabella Lövin anade att något stort var på gång.

– Jag höll ett tal om grön industriomställning på Miljöpartiets kongress. Det kan ha varit 2016 eller kanske 2017. Vi såg ju vad som var på gång av initiativkraft och investeringsvilja. Allt tack vare klimatomställningen.

Lövin räknar upp de stora satsningarna på kolfritt stål i Norrbotten, batterifabriken i Skellefteå och utbyggnaden av stora vindkraftsparker. Men 2016 var det knappast någon journalist eller ledarskribent som tog planerna på allvar.

– Idag pratar alla om det.

Isabella Lövin berättar om när hon och Stefan Löfven åkte till Luleå. Tillsammans skulle de ta det första spadtaget i bygget av Hybrits försöksanläggning.

– Facket dunkade mig i ryggen och sa tack så mycket. Det känns fantastiskt bra att få vara en del av lösningen, inte problemet.

Jag kan tänka mig att det också kändes fantastiskt bra för Isabella Lövin. Är man uppvuxen i stålorten Avesta så vet man hur svårt det kan vara att bli uppskattad av de som jobbar i den tunga industrin.

Enligt Isabella Lövin blev också Socialdemokraterna allt mer engagerade.

– Det blev väl en insikt hos vår regeringspartner att det här var något bra, för konkurrenskraften och för jobben. Att omställningen betydde att Sverige hamnade i framkant.

Just Hybrit och omställningen av stålindustrin har också blivit något av ett affischnamn för grön omställning i Sverige.

– När Ursula von der Leyen höll sitt linjetal om ”Green Deal” var Hybrit och stål utan kol det första hon pratade om.

Isabella Lövin berättar att idéerna från början möttes av skepsis, inte minst från företrädare för stålindustrin i andra länder.

– Man var jättearga på Sverige. Hela deras retorik gick ju ut på att de behövde behålla tilldelningen av gratis utsläppsrätter.

Med tiden har ändå företrädare för både industri och regeringar stått på kö för att få komma till Norrbotten och se att kol utan stål faktiskt är möjligt.

Ändå hade den gröna omställningen kunnat stanna vid ord om det inte hade varit för tre saker. I alla fall enligt Isabella Lövin.

Den svenska klimatlagen. Den säger ju att alla industrier, ingen är undantagen, ska ställa om till netto noll innan 2045.

Energiöverenskommelsen från 2016, som skulle skapa politisk stabilitet i energipolitiken och tillgång till billig el.

– Hela Hybrit baserade ju till exempel på det här. Att det finns tillgång till billig el, säger Isabella Lövin.

Dessutom lyfter hon fram industriklivet, det statliga stöd som finns för att stötta omställningen i branscher som har svårt att sänka sina utsläpp. Stålbranschen räknas förstås dit.

Klimatlagen gäller fortfarande, men regeringen och miljöminister Romina Pourmokhtari verkar inte ta så hårt på den. Energiöverenskommelsen bröt moderater och kristdemokrater 2019. Någon ny långsiktig uppgörelse är inte i sikte.

Kvar på Lövins lista finns egentligen bara det statliga stödet i industriklivet.

Frågan är om investeringarna i nya fabriker skulle ha gjorts med dagens politiska klimat.

– Det är konstigt att berättelsen om klimatomställningen som en stor uppoffring har kunnat sätta sig. Sanningen är ju att Sverige har stora konkurrensfördelar av att går före. Inget annat land har bättre förutsättningar.

Isabella Lövin erkänner att hon känner sig orolig över polariseringen i klimatfrågan. Hon upplever till och med att det finns krafter på högerkanten som önskar att projekt som till exempel Hybrit ska haverera.

– Det är ju det stora hotet egentligen. Att hela omställningen blir ett slags kulturkrigsfråga. Jag tycker det är obegripligt att hederliga borgerliga partier så lätt har släppt den här frågan till Sverigedemokraterna.