På stans bästa tomt har de byggt en ishall

Modos hemmaarena ligger precis vid vattnet med utsikt över hela Örnsköldsviksfjärden. Ett av stadens mest eftersökta lägen. Ett operahus hade varit en sak, som i Göteborg eller Oslo. Men en ishockeyhall. Vad säger det om ett samhälle?

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Örnsköldsvik

– Jag trodde jag var ishockey-intresserad när jag flyttade hit, men det här är på en helt annan nivå, säger Rickard Pellny.

Vi står på taket till Hörneborgsverken, Övik Energis stora kraftvärmeverk. och ser ut över vattnet. Pellny flyttade hit för att bygga upp anläggningen snart 20 år sedan. Idag har han en son som spelar ishockey och är själv materialare åt ett ungdomslag.

– Alla man pratar med vet vad spelarna i förstauppställningen heter. Och åt vilket håll de håller klubban.

Det kan verka klyschigt att inleda en text från Örnsköldsvik med att skriva om ishockey. Men när en ort på den svenska Norrlandskusten med 55 000 invånare varit uppväxtmiljö för världsspelare som Peter Forsberg, Markus Näslund och tvillingarna Sedin berättar det något om kulturen.

Vi står dock inte här på taket för att prata ishockey. Rickard Pellny har tagit med mig hit för att visa en byggarbetesplats. I Örnsköldsvik finns nämligen en kultur som är lika stark som ishockeyn: banden till industrin.

Precis norr om Hörneborgsverken bygger det danska företaget Ørsted en fabrik för att göra e-metanol. Metanolen blir ett sätt att ersätta oljan som bränsle i sjöfarten. Och råvaran är norrländsk förnyelsebar el och koldioxid från värmeverkets avgaser.

Den koldioxid som förstås är kraftvärmeverkets stora klimatavtryck är plötsligt en resurs. Samma kolatom ska användas en gång till. En del av röken från kraftvärmeverkets panna kommer att gå genom den nya fabriken och komma tillbaka utan växthusgasen.

Just nu blickar vi ut över markarbetet för att kunna bygga den nya fabriken. Den har fått namnet Flagship One och presenteras som störst i sitt slag i Europa just nu.

Riktig uppmärksamhet fick projektet när Bill Gates, av alla människor, bestämde sig för att investera.

Det finns invändningar en skeptiker skulle kunna göra. Processen kräver massor av el. Energiförbrukningen är betydligt större än den energi som till sist finns i fartygsbränslet. Dessutom kommer koldioxiden ju till slut ändå ut i atmosfären, fast från en båt.

Å andra sidan får man ett bränsle som går att lagra och transportera. Det är rätt viktigt på ett fartyg. Och kraftvärmeverket i Örnsköldsvik eldas bara med biobränsle. Och träd som växer binder koldioxid, till skillnad från fossil olja.

Flagship One kommer inte att lösa klimatkrisen. Bränslet härifrån ska räcka för att driva ett skepp. Å andra sidan minskar utsläppen från kraftvärmeverket i Örnsköldsvik med 80 000 ton koldioxid. Om jag fått alla nollor rätt motsvarar det utsläppen en dieselbil skapar om den körs 1 240 varv runt jorden.

E-metanol kan vara en del i den gröna omställning som just nu är huvudanledningen till nyindustrialiseringen av Sverige. Men i Örnsköldsvik är det är inte den produktionen som gör arbetsmarknaden het. Den stora tillväxten sker på andra sidan stan, hos BAE Systems Hägglunds. Stritsfordonet CV 90 är precis vad marknaden vill ha just nu.

Jag har varit här förut, 2013. Då besökte Stefan Löfven sin gamla arbetsplats. Hans kampanj inför valet 2014 hade redan börjat. Mycket handlade om att ge svensk industri större plats.

Parkeringsplatsen utanför en fabrik säger en hel del om hur det går. Har företaget problem kan det vara ganska tomt. Utanför Hägglunds är det absolut fullt. Antalet anställda har vuxit från 800 till nästan 2 000 på några år.

– Vi har tagit in hemskt mycket folk, säger Ulf Strandberg.

Han har varit ordförande för IF Metalls verkstadsklubb på Hägglunds, Stefan Löfvens gamla uppdrag, sedan 2006. Det betyder också att han sett både uppgång och nedgång. Periodvis har det varit känsligt att prata om försvarsindustri.

Idag är det som bekant annorlunda. Det som tillverkas av Hägglunds uppskattas, inte bara av ukrainska soldater som försvarar sitt land.

– Det är klart att det märks skillnad, säger Strandberg.

Samtidigt brottas företaget med samma utmaningar som många andra. Det gäller inte minst kompetensförsörjningen.

– När man går från en väldigt låg bemanning och rakt upp är det klart att det blir jobbigt.

Han pekar bland annat på svetsare och CNC-operatörer. Att hitta arbetskraft är en av de stora utmaningarna om industrin ska kunna växa.

Innan jag lämnar Örnsköldsvik återvänder jag ner till hamnen, och ishockeyarenan. Den har bytt namn sedan jag besökte staden senast. Då var den döpt efter ett känt företag som tillverkar fritidsutrustning och som har sitt ursprung i stan.

Idag står det Hägglunds Arena på fasaden. Ett byte av sponsor naturligtvis, men jag kan inte låta bli att fundera på om det också finns en annan symbolik bakom det nya namnet.

Istället för ett företag i en bransch där varumärket betyder allt och stora delar av produktionen flyttat utomlands har byggnaden i stans bästa lägen nu namn efter en industri som växer, i Örnsköldsvik.