Liberalerna hycklar om bostadsbristen
Folkräkning löser inte problemen
I veckan brann Nyamko Sabuni till om trångboddheten i landet. Partiet vill ha ett mål om ”minskad trångboddhet i utsatta områden”. I förslaget ingår en nationell folkräkning – en del i ”kampen mot svarta marknader och bidragsfusk”.
Samtidigt vill de ändra hur trångboddhet ska definieras – det som anses vara för trångt idag är kanske normalt imorgon. Att ändra måtten för trångboddhet är förstås ett sätt att minska andelen som enligt staten lever trångbott. Men ingenstans i förslaget finns krav på byggandet av fler bostäder. Tittar vi istället på det Liberalernas krav på Löfven framträder en politik som inte alls vill komma åt problemen på bostadsmarknaden – utan snarare förvärra dem.
För att släppa fram Löfven blev Centerpartiet och Liberalerna lovade inflytande i flera frågor. En av dessa är bostadspolitiken. Kraven är högre hyror i attraktiva lägen och en fri hyressättning i nyproduktion. På vanlig svenska betyder det högre hyror för alla när marknaden får bestämma. Det kanske låter lite väl liberalt, även för dagens socialdemokrater.
Johan Löfstrand, bostadspolitisk talesperson (S) tror inte att fri hyressättning är svaret.
Det är väldigt viktigt att vi fick igenom ett januariavtal. Det innebär att vi kan fortsätta att genomföra ett antal viktiga socialdemokratiska reformer, men de delar som rör förändrad hyressättning, de delarna är vi inte för, säger han till Aftonbladet.
Trots detta pågår i dag flera utredningar för att gå Liberalerna och Centerpartiet till mötes.
Men det mesta går märkligt nog under radarn.
Precis som många ignorerar det isblock, större än halva Finland, som just smält i Alaska, så ignorerar många även bostadsfrågan. Det handlar inte om att vi inte påverkas – utan om att det har varit en kris så länge att vi bara vant oss vid bieffekterna.
I berättelsen om att vara ung vuxen i Sverige är det eviga letandet efter ett förstahandskontrakt, blåsningar på andrahandsmarknaden och sexuella ofredanden i jakten på bostad likställt med att växa upp. Och de som drabbas hårdast, är inte de med högst röster i debatten.
Kanske är det därför regeringen tror att de kan ducka en så stor fråga.
Vi har redan fått kritik för bostadspolitiken av FN. När deras särskilda rapportör i bostadsfrågor Leilani Farha besökte Sverige varnade hon för utvecklingen. När läge och marknad får bestämma hyrorna trängs allt fler ut från städerna.
I London ser vi hur snabbt det går utför – lyxlägenheter som ägs av anonyma affärsmän står tomma, medan människor som lägger 90 procent av sin inkomst på hyran ständigt oroar sig för vräkning. Så kan vi inte ha det i Sverige.
Bostaden är inte bara tak över huvudet. Det är en mänsklig rättighet som ingen socialdemokrat bör vara beredd att kompromissa bort.