Åkessons tal är ett riktigt sömnpiller
Vill bli ett skolparti – låter som en störig magister
Susanna Kierkegaard
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Publicerad 2024-06-25 16.00
ALMEDALEN Det krävs två testapplåder för att få i gång publiken innan det är dags att faktiskt välkomna Jimmie Åkesson upp på scen. Risken för solsting är hög. På talarbordet står en flaska vatten som definitivt hade kvalificerat sig som en dunk om det inte vore för formen.
Färgglada heliumballonger med SD:s partilogga på har förtöjts längs bänkraderna. De står i givakt i den tryckande värmen, utan utmaning från minsta vindpust.
Åkesson är först ut med sitt tal under politikerveckan i Almedalen. I morse publicerades en debattartikel i Aftonbladet om att Sverigedemokraterna ska bli det nya skolpartiet. Under sitt tal la Åkesson till att han vill gå så långt som att förstatliga skolan.
Det är en ny arena för partiet som utmärkt sig genom inskränkthet och faktaresistens snarare än kunskapsvurmande. Åkesson förklarar skiftet med att man helt enkelt inte hunnit med något annat än invandring och straff än så länge. Nu är det dags att bredda sig.
Vi får se hur det går. Redan 2017 skulle SD bli ”det nya sjukvårdspartiet”. Det tillkännagavs genom en debattartikel i Expressen. Sedan hörde man inte mer om det.
Men åter till skolpartiet. Nu ska eleverna skärpa sig – annars blir det hårda straff. Troende lärare ska ta av sig slöjan. Att kalla det för en breddning är generöst.
Men SD är något på spåren. Utöver invandringen har partiet nästan uteslutande fokuserat på frågor som kan hjälpa dem att komma till eller behålla makten. Myndighetschefer ska foga sig, annars får de sparken. Journalister ska passa sig. Den som vågar granska SD hängs ut i partiets valfilmer. Kulturen ska bli renodlat svensk, vad nu det betyder.
Det som återstod var väl att indoktrinera ungarna.
Åkesson kallar partiets mål för en ”varaktig förändring”. Vill man få till det måste man vinna över nästa generation. Vad är ett bättre verktyg än en politiserad skola?
Talet är både längre och tråkigare än vanligt. Jimmie Åkesson har något magisteraktigt i tonen, uppläxande och hård. Han har nu pratat i nästan fyrtio minuter och en ung kille på bakersta raden torkar pannan med en tvättlapp i frotté.
Det är med ett pliktskyldigt stånk som publiken reser sig upp efter talet, svettblöta ryggar kastar loss från sina sittplatser. Applåderna äts upp av sorlet när folk börjar röra sig bort från scenen.
Det nya skolpartiet har talat. Vi får se hur länge det varar.