Klassamhället är gängens syre
Att skylla allt på invandring håller inte
I söndagens SVT Agenda tvingades reportern Anders Holmberg ställa samma fråga om och om igen. Vad är förklaringen till att gängkriminaliteten fått fäste i Sverige? Till slut fick Stefan Löfven ur sig ett svar: det har med klyftor och segregation att göra.
För en S-ledare borde den självklarheten inte sitta så långt inne. Gedigen forskning visar att kriminaliteten i utsatta områden till största delen beror på socioekonomiska faktorer och boendesegregation. Hur mycket högerblocket än försöker framhålla invandring som ensamt förklarande fenomen så håller det inte. Exempelvis så har kriminologen Jerzy Sarnecki vid flera tillfällen påvisat att invandrares överrepresentation i registrerad brottslighet kan förklaras med att en större andel har vuxit upp i fattigare familjer. Det lär sticka i ögonen på många populisttyckare, men Löfven har rätt.
Misslyckande skapar segregation
Misslyckad integration har lett till segregation, men den som söker orsaken till att gängen vuxit och blivit mer hänsynslösa måste titta djupare. Klyftorna har växt snabbare i Sverige än i något annat jämförbart land. De kraftigt bantade sociala skyddsnäten sviker. Skattemedel som är avsatta till skolan, som hade behövts i utsatta stadsdelar, försvinner i stället ut i privata kapitalvinster. De som växer upp i utsatta områden idag gör det inte i samma välfärdsland som tidigare generationer. Det går inte att blunda för. Ett brant klassamhälle har blivit gängens syre.
Regeringen har vidgat klyftorna
Kanske är det här Löfvens olust att svara på SVT:s fråga grundar sig. Om gängbrottsligheten – som alla nu med rätta förväntar sig att han ska ta krafttag mot – till stor del beror på sociala klyftor så blir det genast mycket svårare att räkna upp vad han gör åt saken. Värnskatten slopas för höginkomsttagarna. Det byggs för få billiga bostäder. Välfärden får på tok för lite pengar. Om regeringen vill knäcka gängvåldet kan de ju inte börja med att vidga de klyftor som statsministern nu pekat ut som dess orsak?
S-ambitionen om att vara hård mot brotten såväl som dess orsaker är det grepp som skulle kunna fungera. Nödvändiga straffskärpningar genomförs nu – om gängens övre skikt sitter inne stärks samhällets förmåga att nå barn i riskzonen att rekryteras. Polisen ges mer resurser och förses med bättre verktyg. Men sen då, när kommer de hårda tagen mot brottens orsak? När minskar klyftorna?