Pladder löser inte Sveriges problem
Liberalernas förortslyft kräver mer än tjusiga ord
2030 ska det inte finnas några utsatta områden i Sverige längre. Det förkunnade Nyamko Sabuni vid Liberalernas landsmöte i helgen. Liberalerna vill se ett förortslyft som bryter förslumningen i utsatta områden, och det är naturligtvis en hedervärd politisk ambition.
Så här långt har dock väldigt lite av Liberalernas politik vare sig brutit utanförskap eller förslumning.
Brist på beslut
Utsattheten, gängvåldet och skjutningarna har inte uppstått i ett vakuum. De är ett direkt resultat av de senaste årtiondenas ökande klyftor, skolsveket som lett till att föräldrarnas ekonomi och utbildningsnivå är styrande för elevernas studieresultat och allt det övriga Liberalerna under sina åtta år i regeringen faktiskt hade möjlighet att göra något åt.
Men Liberalerna verkar ha glömt bort att man satt i regering i åtta år. Istället slår man sig för bröstet för att man 2004 tog fram en kartläggning över utanförskapets geografi:
”Den illavarslande utveckling vi då larmade om har idag utvecklats till en djupgående kris.”
Igen, Liberalerna satt åtta år i regering och hade med andra ord gott om tid på sig att använda den där kartan för att bryta utvecklingen istället för att bara sitta och larma.
Upprustning inte gratis
Till skillnad från vad Liberalerna tycks tro kan inte de utsatta områdena rustas upp med hjälp av tjusiga ord. Upprustningen kräver pengar, och när Liberalerna fått vara med och bestämma har man prioriterat rika män på Östermalm framför villkoren för fattiga familjer i Rinkeby utanför Stockholm eller Vivalla i Örebro.
Liberalerna hade redan kunnat vara igång med upprustningsarbetet. Även om man inte prioriterade det under sina åtta år i regering hade Liberalerna kunnat börja på ny kula genom Januariavtalet. Det gjorde man inte. Liberalerna prioriterade igen Sveriges rikaste invånare framför de mest utsatta när man krävde slopad värnskatt.
Det är så här det ser ut när Liberalerna är med och bestämmer hur pengarna ska fördelas. Därför är det inte heller så konstigt att Nyamko Sabuni och Liberalerna har få konkreta förslag på hur de utsatta områdena ska rustas upp och förortslyftet genomföras. Istället får vi nöja oss med luddiga formuleringar om lagstiftning inom det straffrättsliga området och att personer med försörjningsstöd ska spridas ut i kommunerna.
Trots att det är de politiska prioriteringarna och besluten om resurserna som styr resultatet. Inte svängiga ord som ”förortslyftet”.