Liberalerna sitter fast i gårdagen
Kärnkraften är inte morgondagens svar
När Liberalerna i dag inleder sitt landsmöte i Västerås svävar en fråga över kongresshallen. Vem behöver egentligen partiet? Inte så många, om vi ska döma av opinionssiffrorna.
Ett svar skulle naturligtvis kunna vara Stefan Löfven, men inte ens det är riktigt sant i dagens parlamentariska läge. Med nitton liberala riksdagsmandat kan partiet inte lägga makten i Ulf Kristerssons och Jimmie Åkessons händer, ens om man skulle vilja.
Vill satsa på klimatet
Ett annat svar ger partiets budgetförhandlare och ekonomiskpolitiske talesperson Mats Persson i Svenska Dagbladet. Vid sidan av skattesänkningar för de rikaste vill Persson satsa på klimatfrågan. Ett liberalt grönt parti, som Centern men med den skillnaden att man är för kärnkraft.
Ett borgerligt miljöparti som gillar radioaktivitet. Det låter inte bara som en ganska smal nisch. Det är dessutom lite svårt att förstå. Det första vi bör kunna kräva av ett liberalt parti måste väl vara att de accepterar marknadskrafterna, och sedan energisektorn fick fasta villkor talar de för att kärnkraften saknar framtid i vårt land.
Ny politik behövs
Det betyder inte att vi inte skulle behöva en ny och aktiv energipolitik för att klara omställningen till hållbarhet. Sverige måste dra nya kraftledningar för att göra elen tillgänglig, vind- och solkraftverk måste byggas ut.
Tillståndsprocesser behöver ses över och tekniken för att lagra energi måste utvecklas. Det kan till exempel handla om stora flödesbatterier eller vätgasproduktion.
Allt det där skulle kunna vara utmaningar för ett parti som verkligen behövs.
Att Liberalerna i ställe väljer att återvända till kärnkraften och slagorden från åren i ungdomsförbundet gör bara helgens stora fråga ännu mer aktuell.
Vem behöver egentligen Liberalerna?