Värdigt avsked för Persson
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-09-18
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Göran Perssons avgång markerar ett slut på en socialdemokratisk epok. Han tog med viss tvekan över partiledarskapet när landets ekonomi var i djup kris. Hans stora och bestående insats var att med kraft och framgång leda saneringsarbetet. Den svenska ekonomin tillhör numera de starkaste i Europa.
Den stora, bitvis svarta, paradoxen är att han inte förmådde förvandla de ekonomiska framgångarna till politiska vinster. Under den gångna valrörelsen förlorade han socialdemokratins ideologiskt mest avgörande uppgift – sysselsättningen – till den politiska högern. Av detta följde ett smärtsamt valnederlag.
Socialdemokratins förlust hör sannolikt också samman med den dominerande roll Persson givit sig själv under valrörelsen. Få andra i partiledningen har varit synliga. Den högt kompetenta unga kvinnliga generationen har fört sina kampanjer i skuggan av statsministern.
Den rollfördelningen har skapat bilden av socialdemokratin som ett tillbakablickande, delvis defensivt parti. Ett misslyckande med tanke på att inte minst Persson själv har lagt stor vikt vid de ekologiska frågorna, energipolitikens framtida hantering och sorterat in sina krav under den tilltalande rubriken ”Det gröna folkhemmet”.
Den något visionära ambitionen har drunknat i en valkampanj mer inriktad på en, i och för sig, nödvändig kritik av oppositionen, än på framtidsfrågor.
Göran Persson har under valrörelsen blivit till ett slags projektion för kritiken av socialdemokratin: visionslös, trött, utsliten av sitt långa maktinnehav.
Kritiken, ibland överdrivet grov, har varit
verkningsfull. Den bör nyanseras. Under Perssons tid har socialdemokratin byggt in feminism i sitt partiprogram.
En rad yngre kvinnor, Ulrika Messing och Carin Jämtin är två exempel, tillhör Perssons ministerrekryteringar.
Det måste vara ett absolut krav att
Perssons efterträdare blir en kvinna, från
den avgående regeringen alternativt från fackföreningsrörelsen eller EU.
Göran Persson tilldelades, utöver den ekonomiska restaureringen, tre huvuduppgifter när han blev partiordförande:
Bevara partiets enighet, skapa en ny bärande ideologisk berättelse och befästa det socialdemokratiska regeringsinnehavet.
Partiet är mer samlat än för halvannat decennium sedan.
En ideologisk förnyelse syns i den starkare gröna dimensionen. Regeringsmakten tryggades i ett drygt decennium. Till slut hann Persson fram till det nederlag som drabbat många ledare i de stora europeiska länderna: Thatcher, González, Kohl.
Makten sliter ut de ytterst ansvariga,
kraven på förnyelse och förändring blir
övermäktiga.
Göran Persson, som ville lämna ledar
skapet redan 2003, tog ett värdigt avsked
inför sitt partis valarbetare i går.
Han underlättade därmed också för förnyelse och modernisering av socialdemokratin och dess ledning.