Rasism mot romer är vår blinda fläck
Nyheten drabbar som ett slag i magen. Polisen i Skåne har upprättat ett register över romer. 4 000 personer, varav 1 000 barn. Några så små som två år gamla.
Det är inget olycksfall i arbetet, inget snedsteg av en enskild rasist. Minst 70 personer inom polisen har haft tillgång till registret, enligt Dagens Nyheter som publicerade avslöjandet.
”Det gör mig än mer förbannad att ingen annan har slagit larm mycket tidigare”, sa rikspolischefen Bengt Svenson i går.
Har vi inte lärt oss?
Ja, hur i hela helvetet kan det komma sig? Har vi inte lärt oss någonting? Hur är det möjligt att registrering av folkgrupper utifrån etnicitet, av små barn, bara kan passera? Att så många har känt till det men inte reagerat?
För att förstå detta måste vi se oss själva i ögonen och greppa något mycket svårt: rasism är en levande idé
i vårt samhälle. I ganska liten utsträckning som ideologi, i mycket större skala som vardagspraktik.
Många av oss har en idé om Sverige som ett land med anständiga värderingar. Det är bra. Men idén är också farlig, eftersom den lätt leder till självgodhet och oförmåga till självreflektion.
Antiziganism, fördomar eller rasism riktad mot romer, är kanske vår allra blindaste fläck.
Rättsvidrigt förslag
”Nog är nog”, sa Siv Jensen, partiledaren för Fremskrittspartiet i den nyss avslutade norska valrörelsen. Hon föreslog att alla romer i landet rättsvidrigt skulle deporteras.
Mest förskräckande var de uteblivna reaktionerna, i Norge och här hemma. Siv Jensen är på väg in i den norska regeringen och här i Sverige verkar många ändå tycka att det känns överdrivet att kalla hennes parti rasistiskt. Det handlade ju bara om romer.
Frankrikes förre president Sarkozy gjorde för några år sedan det Siv Jensen föreslog och deporterade alla romer utan franskt medborgarskap.
Hatet och våldet ökar
I Slovakien, Serbien, Bulgarien, Rumänien och Tjeckien rapporteras om ökat hat och våld riktat mot romer. I många länder underblåser politiker rasismen.
I förra veckan dömdes tre män för mordet på sex romer i Ungern, varav en femårig pojke som sköts i huvudet. Gruppen införde ett slags skräckvälde mot landets romska befolkning under 2008 och 2009. Många flydde landet.
I Sverige har romer levt sedan 1500-talet. De är sedan 1999 en av vårt lands erkända minoriteter.
Lika lång som romernas historia är i Sverige, lika lång är berättelsen om förföljelse och intolerans. Romer har jagats, tvångssteriliserats och förbjudits att rösta.
De har förvägrats skolgång och det har förekommit att romska kvinnor tvingats göra abort. Senast i vintras föreslog justitieminister Beatrice Ask ett förbud mot tiggeri, riktat mot romska flyktingar från förtryckets Östeuropa.
Gemensam historia
Kanske är den viktigaste insikten i dag att rasism riktad mot romer inte är begränsat till länder långt borta, till polisen, eller till Skåne. Den är en del av vår gemensamma historia. Att möta den är vårt gemensamma ansvar.
”Den strukturella diskrimineringen av romerna har sin grund i en historiskt grundad och socialt accepterad antiziganism som vare sig det offentliga Sverige eller andra delar av samhället någonsin gjort upp med”, skrev Delegationen för romska frågor i ett betänkande 2010. Där sätter man upp ett mål.
”Det romska barn som föds i år ska ha samma förutsättningar för ett gott vuxenliv som sina jämnåriga ickeromska kamrater vid 20 års ålder.”
I dag visar det sig att en del av dessa barn finns i ett register hos Skånepolisen. Och vägen till att garantera mänskliga rättigheter för romer i Sverige har just blivit längre, inte kortare.
Dagens Nyheters avslöjande förskräcker.
Reaktioner avgörande
Nu är reaktionerna avgörande. Från ansvariga politiker – och från oss andra.
Detta får inte bli en nyhet som försvinner bort, utan att konsekvenser dras eller ansvariga ställs till svars.
Det vore nästan ett ännu större svek än polisens rasistiska register.