Nu har den svenska modellen levererat
Den senaste veckan har arbetsmarknaden tagit ett stort steg tillbaka mot det normala, arbetsfred och sansade relationer mellan fack och arbetsgivare.
Så såg det inte ut inför förra helgen. Då tickade varsel om strejk i flera branscher. I centrum fanns oeftergivliga krav, från facken och från arbetsgivarna.
Fackförbunden Fastighets och Seko ville ha en låglönesatsning i enlighet med LO:s krav. Arbetsgivarna i Almega tänkte lika bestämt hålla kostnaden till 6,5 procent på tre år, deras uppfattning om industrins “märke”.
Stridstrumpeter
På debattsidor och i nyhetsbrev tutades det i stridstrumpeter. Anklagelser om att hota den svenska arbetsmarknadsmodellen, den svenska lönebildningen och den svenska ekonomin har slungats mellan parterna.
Något lite har det kanske också tutats på denna sida.
Fastighetsskötare och städare skulle ha gått ut i strejk i måndags, specialister på industriservice och spårarbetare i dag. Och runt hörnet hotade massiva sympatiåtgärder.
Nu blev det inget av strejkerna. Fastighetsbranschen gjorde upp i söndags, specialservicen i onsdags kväll och spårarbetarna i går. Och alla uppgörelser presenterades på precis samma sätt. Båda sidor - fack och arbetsgivare - har beskrivit uppgörelserna som fullständiga segrar. Saker som timmar tidigare har varit oförenliga går plötsligt utmärkt att få ihop.
Alla har vunnit
I facken pressmeddelanden kunde vi läsa att låglönesatsningarna säkrats, utan kostsamma eftergifter. I arbetsgivarnas bulletiner försäkrades att kostnaderna stannar på 6,5 procent precis.
Hela processen skulle kunna tolkas som ett ovärdigt skådespel. Samtidigt erbjuder verkligheten alltid ett tolkningsutrymme. Sanningen är nog att vi fått ett styrkebesked från den svenska arbetsmarknadsmodellen. Fack och arbetsgivare är tillsammans ansvariga för kollektivavtalen, och det är upp till dem att hitta lösningar på sina motsättningar. Ibland kräver det att prestigen läggs åt sidan.
Det ansvaret har fackförbunden Fastighets och Seko tagit den här veckan, och det har också arbetsgivarorganisationen Almega också gjort. Det gäller även Almegas direktör Anna-Karin Hatt som fått försiktig kritik på denna sida.
Det återstår fortfarande många svåra frågor att lösa innan det är dags att summera årets avtalsrörelse. Men den här veckan har den svenska modellen har levererat, igen.