Fel att låta dem strejka ihjäl sig
"Låt dem strejka ihjäl sig fram till verkställighetsdatum" skrev moderaternas riksdagsledamot Hanif Bali på twitter.
Efteråt förklarade han att det bara var ett "idiom", ett talesätt. Men för de ensamkommande barn och unga som demonstrerar på Medborgarplatsen kan det vara svårt att se skillnaden. De riskerar att utvisas i armarna på terrorister i Talibanrörelsen och IS.
Våldet i Afghanistan är inget "idiom", det ökar i 15 av landets 34 provinser. Under årets sex första månader dödades och skadades över 5000 civila, enligt siffror från FN.
Mellan januari 2009 och juni 2017 har 26 512 civila dödats och 48 931 skadats.
Kabul värst drabbat
Värst drabbad är huvudstaden Kabul där flera storskaliga terrordåd nyligen genomförts. Bara i en enda attack 31 maj dödade självmordbombare 92 personer och skadade nästan 500.
Det svenska utrikesdepartementet avråder från alla resor till Afghanistan sedan 2006.
"Risk för att drabbas av terrorhandlingar föreligger i hela Afghanistan och för samtliga personer som vistas i landet." skriver regeringen på sin hemsida.
Migrationsverket har försökt argumentera för att UD:s glasklara avrådan i själva verket bara gäller svenska medborgare. Inte de ungdomar de vill skicka dit.
Som om improviserade vägbomber skulle be att få titta på passet först.
Urskillningslöst våld
De ungdomar som demonstrerar på Medborgarplatsen med bilder på hjärtan vet mycket väl att våldet och terrorn är urskillningslöst. Om något så är de tvärtom en väldigt utsatt grupp.
Många tillhör minoriteten hazarer, som talibaner och IS särskilt förföljer. Andra har konverterat till kristendomen, något som ger dödsstraff.
Ungdomarna saknar i regel ordnat mottagande, familj eller släkt på plats. Framför dem öppnas ett bråddjup av krig, extremism, fattigdom och terror.
Hur ska de klara sig?
Ingen vet.
Risken är uppenbar att vi bokstavligen skickar dem in i döden.
”Inga murar”
Fram till flyktingstoppet hösten 2015 hade Sverige en annan politik. I september samlades 15 000 människor på just Medborgarplatsen för att visa sin solidaritet.
- Mitt Europa tar emot människor som flyr från krig. Mitt Europa bygger inte murar, sa Stefan Löfven.
Riktigt så uttrycker sig inte svenska politiker längre. Samtidigt finns en spirande insikt om att den nuvarande situationen är ohållbar.
Mänskligt blir det allt mer orimligt för varje dag att skicka människor till Afghanistan eftersom säkerhetsläget blir allt sämre. Det handlar dessutom om människor som rotat sig här, går i svensk skola och i praktiken redan är en del av vårt samhälle.
Polisens resurser
Politiken är också praktiskt svår att genomföra. Utvisningar i denna skala kommer att kräva stora resurser och ta lång tid. Är det verkligen rimligt att det är detta polisen ska ägna sig åt de närmaste åren?
Att förutsättningarna ändrats i efterhand för just dessa barn och unga är principiellt mycket tveksamt. Det är inte deras fel att svenska politiker drev en politik de sen inte kunde stå för.
Men just nu lägger politikerna ansvaret på Migrationsverket som i sin tur skyller på politikerna. Det blir fånigt.
Går om man vill
Om den politiska viljan finns kan migrationspolitiken ändras snabbt, det visar historien. Och om regeringen inte vill ägna tiden fram till valet med att diskutera detta borde de vara intresserade av att hitta en lösning.
Det enklaste vore att stifta en tillfällig lag som ger de ensamkommande som kom från Afghanistan fram till flyktingstoppet 2015 möjlighet till permanenta uppehållstillstånd.
Det skulle i ett slag dra ett streck över hela problematiken.