Omänskligt att sära barn från föräldrar
Den sjätte september 2015 höll Stefan Löfven (S) ett tal på Medborgarplatsen i Stockholm.
– Mitt Europa tar emot människor som flyr från krig och vi gör det solidariskt och gemensamt. Mitt Europa bygger inte murar, vi hjälps åt, sa han.
Han bottnade i orden, det hördes. Det var den verklige Stefan Löfven som talade. Bakom honom stod med meterhöga svarta bokstäver: ”Refugees welcome”, flyktingar är välkomna.
Över de 15 000 åhörarna föll ett stilla duggregn.
Taggtråden rullas ut
Men i södra Europa hade taggtråden redan börjat rullats ut och drygt två månader senare stängde även Sverige sina gränser. Välkomnandet ersattes av en hysterisk debatt om ”systemkollaps”.
Två år senare dirigeras samtalet fortfarande av högerpopulister. En polis har nyligen sagt att vänsterjournalister borde ”förintas” och det största borgerliga partiet välkomnar samarbete med Sverigedemokraterna trots att Anna Kinberg Batra (M) själv kallat partiet ”rasister”.
Våren
Men det finns små, små tecken på att våren trots allt är i antågande. I Österrike och Nederländerna har högerextrema kandidater förlorat valen. Andra frågor än migration börjar diskuteras i medierna. Och när Socialdemokraternas kongress öppnar i Göteborg 8 april står frågan om en mer human flyktingpolitik på dagordningen.
Emma Persson, 37, är advokat och en av de som stod i främsta ledet då antalet flyktingar ökade dramatiskt under hösten 2015. När myndigheterna inte klarade mottagandet fick hon och andra flyktingaktivister helt enkelt lösa situationen åt dem.
I dag är hon besviken på politiken, både i Sverige och i Europa.
- Jag skulle ju ha önskat att EU kunnat stå upp tillsammans i en krissituation som denna, men alla länder har uppträtt väldigt själviskt, säger hon.
Flydde Hitlertyskland
Hennes engagemang bottnar i familjens egen historia. Farmors pappa Otto kom till Sverige 1936. Som socialdemokrat och fackföreningsman i Tyskland gick han med i motståndsrörelsen mot Adolf Hitler. Men nazisternas terrormaskin var effektiv och han tvingades på flykt. Året efter lyckades även hans fru Minna och dotter Irene, Emma Perssons farmor, ta sig hit.
- Deras historia har hela tiden funnits där. Men det är inte så att vi pratar om det i familjen, säger Emma Persson.
Med dagens regler för familjeåterförening skulle Minna och Irene mycket väl ha kunnat bli kvar i Nazityskland.
Signalpolitik
Och precis detta blir en av knäckfrågorna på socialdemokraternas kongress. När Sverige proklamerade sitt så kallade ”andrum”, den tillfälliga flyktinglagen, i november 2015 var just återförening av familjer en av de saker regeringen ville komma åt.
Syftet var att sända en ”signal” – i klartext skrämma i väg folk så att de sökte asyl någon annanstans.
Dels införde man tidsbegränsade uppehållstillstånd i stället för permanenta. Det gjorde automatiskt att väldigt många förlorade rätten att ta hit maka eller make och minderåriga barn.
Dessutom beslutade man att så kallat ”alternativt skyddsbehövande” alltså människor som flytt från exempelvis krig inte får rätt att återförenas med sina familjer om de inte skaffat egen försörjning. Det omfattar nästan alla från Syrien.
Familjer splittras
Resultatet är att tiotusentals barn hålls från sina föräldrar i åratal. Emma Persson har kontakt med många familjer i denna situation.
- De beskriver det som fruktansvärt jobbigt. Man längtar efter sina barn, man oroar sig för vad som kan hända. Det farligaste är att politiken tvingar ut även kvinnor och små barn på livsfarliga resor för att familjer inte vill vara åtskilda, säger hon.
I dag har dessutom signalpolitiken spelat ut sin roll, människor lider i onödan.
- Jag skulle vilja att man utvärderar och tar bort den tillfälliga lagen. Det är inte den som håller nere antalet asylsökande utan gränskontroller och ID-kontroller. EU:s yttre gräns är så gott som stängd, säger Emma Persson.
”Post-human rights world”
För ett drygt år sedan besökte Aftonbladets ledarsida Roma Rights Center i Budapest, en organisation som arbetar med romers rättigheter i Ungern. En viktig del av verksamheten är att driva processer i domstol. Men chefen Adam Weiss berättade frankt att det händer allt oftare att myndigheterna helt enkelt struntar i resultatet. Det är, konstaterade han, som att argument om mänskliga rättigheter inte respekteras längre.
Adam Weiss är inte ensam om slutsatsen. Efter valet av Donald Trump har man börjat prata om risken för en ”Post-human rights world”. Att det nät av institutioner och mänskliga rättigheter som vi mödosamt byggt upp vittrar bort och ersätts av en värld där makt är rätt.
Det är en obehaglig tanke, men den tillfälliga asyllagen och floden av konstiga regler som kom efter ”andrummet” hösten 2015 väcker onekligen frågor.
Regeringen körde på
Lagrådet, Sveriges duktigaste jurister, var inte nådiga i sin kritik och i stort sett alla remissinstanser och experter hade invändningar. Ändå körde regeringen på, glatt påhejade av ”oppositionen”.
I dag kommer bara ett fåtal asylsökande till Sverige och flyktingboenden får stänga eftersom de inte längre behövs. Är det då rimligt att fortsätta splittra de familjer som redan kommit hit?
Vi vet ju att priset är omänskligt högt. Barn far illa och integrationen försämras. Våra nya landsmän, för de allra flesta kommer till slut att stanna, får sämsta tänkbara start på livet i Sverige.
Är en signalpolitik som redan har spelat ut sin roll verkligen värd det?
Stefan Löfven borde ha mod att återvända till Medborgarplatsen. Humanitet har framtiden för sig - murar mellan människor har det inte.