Klart man ska få skoja om milf-porr och poesi
Demokratin är hotad – men inte av Svenska Dagbladet
Den här texten kommer beklagligt nog vara full av namn på kulturmänniskor vars interna strider sällan är anledning att putsa förstoringsglasen. Men den här gången är de faktiskt exempel på en intressant, ny företeelse.
Allt börjar med att Björn Werner, tidigare kulturchef på Göteborgsposten, skriver en text i SvD om medelålders kvinnor som dejtar yngre män. Werner tar avstamp i en ny diktsamling skriven av Caroline Ringskog Ferrada-Noli. Han rör sig vidare genom en snårig skog av populärkultur, internetforum, milf-porr och dejtingappar, och landar i att trenden handlar om en ny samhällsordning.
Yngre män har börjat dejta äldre kulturkvinnor för att de senare förvärvat den mest attraktiva egenskap någon kan ha: makt.
Det är en uppfriskande text, Werner tar varken sig själv eller någon annan på större allvar. Det senare skulle visa sig vara ett ödesdigert misstag.
Aftonbladet kulturs Eric Rosén kommer raskt upp i höga varvtal när han förfasas över Werners syn på litteratur. Rosén är ”illa berörd”, kanske framför allt av att poesi och milf-porr använts i samma analys.
I Dagens ETC kallas Werner för kvinnohatare, åldersdiskriminerande, usel spanare och litteraturföraktare. Skribenten Clara Lee Lundberg förkunnar, högtidligt som om hon talade från en balkong, att kvinnor över 40 är mycket attraktiva och inte alls kan jämföras med – Björn Werners ord – ”lönnfeta farbröder i glasögon”.
Texterna är kvitto på en fascinerade, ny slags humorbefrielse. Journalister och skribenter tolkar texter och företeelser bokstavligt och framför allt mycket allvarligt, oavsett om det handlar om Tiktoktrender eller reflektioner kring milf-porrens relation till modern poesi.
Allt är maktordning eller hot mot demokratin. Man kan inte skoja om att vi har en partiledare som skallat folk, eller om att män som rakar huvudet ser ut som nykokta ägg, utan att kallas våldsförespråkare och manshatare.
Kanske har detta närmast rituella kverulerande att göra med att kulturen, kvinnors rättigheter och demokratin faktiskt är hotade, om än inte av just Björn Werner. De senaste årens dystopiska politiska utveckling har skruvat upp oss som överspända gitarrsträngar, när som helst säger det plong och den som vågat sig på att spela någon trudelutt slutar på akuten med något vasst i ögat.
Det om något borde väl vara anledning att ha lite kul, även om det innebär att man skämtar om poesi och lönnfeta farbröder.