Integriteten är inte på modet för dagen
Det börjar direkt när tåget lämnar Fagersta norra. Ett rytmiskt dunkande när hjulen passerar över skarvarna i rälsen. Ett ljud som bildat basen för åtskilliga countrylåtar.
Vi som är gamla nog kommer ihåg när tågresor alltid lät så.
I dag är ljudet stålhjul mot rälsskarvar ovanligt. Av det svenska spårnätets drygt 13 000 kilometer är rälsen på lite mer än 10 000 kilometer helsvetsad och hjulen rullar utan slag eller dunsar.
Sträckan mellan Fagersta och Ludvika tillhör alltså de återstående – glömda – kilometerna, och jag åker där i stort sett varje vecka.
Reginatågen är växlade för 180 eller 200 kilometer i timmen. Så fort går det inte när tåget är på väg mot Söderbärke.
I en rapport från förra året går järnvägsföretaget Tåg i Bergslagen igenom vad som behöver göras för att rusta upp banan.
Jag påstår inte att jag begriper detaljerna. Det handlar mycket om ATC, E-signaler och sådant.
Men jag förstår slutsatsen. Med ganska små åtgärder skulle det tåg jag åker med bli både snabbare och säkrare. Dessutom skulle turerna kunna bli dubbelt så många.
När alla talar om järnvägens betydelse, järnvägsentreprenörerna säger upp folk och staten nästan får betalt för att låna pengar borde det väl bara vara att sätta i gång?
Ändå händer inget. Trots regeringens tal om storsatsningar räcker Trafikverkets pengar inte.
Så långt är allt som det brukar. Den svenska järnvägen har gått i strykklass länge.
Det jag inte förstår är reaktionen från Trafikverket.
Härom veckan skrev fackförbundet Sekos ordförande Janne Rydén en debattartikel tillsammans med socialdemokraten Anders Ygerman. De varnade för att viktiga järnvägsprojekt stoppades av penningbrist.
”Inte då”, sa Trafikverket när jag ringde.
Svenska Dagbladet följde upp saken, och fick samma svar:
”Visst finns det pengar”.
Förr, när tågen fortfarande dunkade, skulle en statlig myndighet ha passat på att berättat om sina behov. Det skadar aldrig inför budgetförhandlingarna.
Men nu ställer sig alltså generaldirektörer och informatörer i led för att försäkra att de är så nöjda med regeringens politik.
Integritet är inte på modet. Regeringen skulle, om den vill, kunna ändra på den saken.
I tisdags beställde ett – till slut – enigt trafikutskott en stor utredning av järnvägens organisation. Kanske förre moderatledaren Ulf Adelsohn vore rätt man för jobbet. Jag ser honom ibland på tåget till Ludvika.
Som ordförande för SJ höll han aldrig inne med kritik. Så fick han också sparken.
Frågan är om järnvägens kris blivit så djup att kommunikationsministern nu ändå vågar släppa fram en utredning som inte bara bekräftar att allt är i sin ordning?