Billie Eilish visar en väg bort från heterohelvetet
En nagel i ögat på folk som Åkesson och Busch
Tiden är ur led. Förra veckan brändes koranen i Skärholmen igen. I tisdags kallade Jimmie Åkesson propalestinska aktivister för ”Hamaskramare”. Och när den nya könstillhörighetslagen klubbades i våras, fick landets transpersoner återigen utstå otaliga debattartiklar och upprop. Där man misstänkliggjorde människors motiv till att juridiskt ändra kön, och målade upp lagen som ett hot mot jämställdheten.
Tidsandan är konservativ och rasistisk. Det är trendigt att gilla killar, hata transpersoner, muslimer och invandrare. Och efter förra valet haglade rapporterna om att många unga röstar höger och rasistiskt.
Men samtidigt finns det också en motsatt rörelse. Klimataktivister blockerar vägar. Studenter i solidaritet med Gaza tältar på universitetscampus över hela världen. Och artisten Billie Eilish släpper låten ”Lunch”.
Låten är en hyllning till lesbiskt sex, där Eilish med släpig röst sjunger att hon skulle kunna äta en tjej till lunch. När hon kom ut som queer för några månader sedan, förlorade hon 100 000 följare på Instagram.
Hon är dock inte den enda superstjärna som är öppet queer. Men hon är en av få världsberömda kvinnor, som kommit ut. Och som därtill släpper explicita låttexter om lesbiskt oralsex.
Eftersom kvinnlig homosexualitet inte sätter män i centrum är lesbiska en nagel i ögat på patriarkatet. Mäns idéer, ideal och åsikter är ovidkommande. Och därför väcker lesbiska ofta en irritation hos män. För att det är en sexualitet som inte anpassar sig efter patriarkala strukturer.
Det är på många sätt tufft att vara feminist, antirasist och vänster i dag. Utvecklingen går åt fel håll. Av den anledningen blir låten ”Lunch” ett progressivt avbrott i en alltmer repressiv samtid.
Låten väcker också hopp för framtiden. Eilish är en idol för många tonåringar. Och när hon sjunger lekfullt om att vara en frivillig stol för en tjej, blir låten också därför en propagandamöjlighet.
Kanske kan den mana fler unga att välja bort den tradiga heterosexualiteten. Att våga vara sig själva, och vara stolta över sin läggning. Att ens sexualitet inte behöver kretsa kring män. Att det finns en annan väg.
Billie Eilish kan såklart inte självmant lyckas vända den konservativa trenden med ”Lunch”. Skribenter till höger och vänster kommer att fortsätta att ägna spaltmeter åt hur synd det är om killarna. Debatten om att feminismen gått för långt kommer likväl fortgå. Men Eilish är ändå en påminnelse om queerheten som en subversiv kraft på tvärs med konservatismen.
För det har såklart alltid varit politiserat att vara queer i en homo- och transfob värld.