Tack för århundradets pyspunka, sossarna
Kan inte vänta 11 år på 35-timmars arbetsvecka
Så presenterades det äntligen, Socialdemokraternas förslag till arbetstidsförkortning.
En arbetsgrupp ledd av Annika Strandhäll har filat fram utkastet. Och vad var det då som presenterades i förslaget?
2035 är tanken att vi ska jobba 35-timmarsveckor.
I DN Debatt kallar gruppen det för: ”Århundradets frihetsreform”.
Ett språkbruk som heter duga. Att sänka arbetstiden med en timme om dagen, om elva år, ska alltså vara århundradets frihetsreform?
Förlåt, men vad hände med visionerna och ambitionerna? Vad hände med drömmarna?
Fördubblad produktivitet
Arbetstiden har inte förkortats på 50 år. 1973 gick vi från 48-timmarsvecka till 40-timmars arbetsvecka. Då sänkte man alltså arbetstiden med en hel arbetsdag i veckan. Nu vill S ha en femtedel av den tiden på sig för att förkorta arbetstiden – med en timme om dagen.
Antalet semesterdagar har stått still sedan 1978. På det tidiga 90-talet var vi på väg att få en sjätte semestervecka men de där planerna grusade Carl Bildt.
Förra året höjdes pensionsåldern med ett år. Och om några år är det dags igen att höja den med ytterligare ett år.
Dessutom har produktiviteten mer än fördubblats sedan början av 80-talet. Det är pengar som inte direkt hamnat dina fickor.
Och det här är S svar?
Svaret på gåtan
I debattartikeln skriver S-företrädarna att sjukskrivingarna för stress har ökat med 50 procent bara de senaste fyra åren. Det är en allvarlig konsekvens av dagens ohållbara balans mellan fritid och arbetsliv.
En arbetstidsförkortning behövs uppenbarligen här och nu. Inte om elva år. Och den måste framförallt ha större omfattning. De större pilotprojekt på fyradagars arbetsveckor som genomförts i Storbritannien har resulterat i både större välbefinnande och ökad produktivitet.
Välfärden
Hur gör vi med välfärden då? kanske en del skruvar på sig och undrar.
Hampus Andersson är utredare med fokus på arbetstider för fackförbundet Kommunal. Han har svar.
– Behovet i välfärden är inte fler arbetstimmar, utan det är individer och det är en jättestor skillnad, säger han i ETC:s podcast Tyckpressen.
Vad S presenterade är inte århundradets frihetsreform. Det var snarare århundradets pyspunka.
Intentionerna och viljan är god, men långt ifrån tillräcklig. Tillbaka till ritbordet.
Drömmarna och ambitionerna måste faktiskt vara större än såhär.