Malmös kräftbonanza gör mig pirrig av lycka
Kändisarna kan behålla Way out west
För många är stadsfestivaler förknippat med något sunkigt.
Man knatar ner till ett av stadens torg, trycker i sig en langos till överpris och dricker en ljummen folköl som man snabbt ångrar att man köpte. Huttrandes står man i sensommarkvällen och kikar på en artist som slutade sjua i Melodifestivalen. Och sen är det slut.
Men icke i Malmö. Där trycker man plattan i mattan.
Dagligen besöks Malmös stadsfestival av 100 000 människor. Den är Skandinaviens största i sitt slag.
Varje år inleds den på samma sätt. Tusentals människor samlas på Stortorget i Malmö för att kalasa loss i en enorm kräftskiva.
Lustiga hattar, nubbar och allsång. Även om man själv inte aktivt deltar i kräftskivan så gör man det indirekt. Ska man gå igenom de centrala delarna av Malmö möter man en tät dimma av skaldjursdoft.
När kräftskivan är avklarad väntar åtta dagar av fest.
I humorprogrammet Hipp hipp från 2001 beskriver karaktären Tiffany Persson Malmöfestivalen som ”karnevalen i Rio”. Jag är benägen att hålla med.
Det Schemat är verkligen fullspäckat med allsköns olika evenemang på 27 olika scener.
På Gustav Adolfs torg ryker det från matstånden. Köerna ringlar sig långa och man hittar mat från världens alla hörn.
På Stortorget arrangeras stora popkonserter. Förra året slog Benjamin Ingrosso publikrekord när 25 000 människor samlades för att se honom uppträda. Det gick verkligen inte att röra sig på det knökfulla torget.
Det anordnas guidade turer för att titta på konst och trädgårdar. Det finns tivoli för ungdomarna. Fotoutställningar, orgelkonserter i Sankt Petri kyrka, stand up och dansband.
Häromdagen spelade en kvinna psykedelisk folkmusik på en av festivalens mindre scener. Inget är för litet och inget är för stort för Malmöfestivalen.
Och det bästa: alla evenemang är gratis.
Du behöver ingen biljett för att gå på en konsert, inget band runt handleden som visar att du betalt inträde. Alla är välkomna att ta del av och vara en del i festivalen.
De senaste åren har den inletts ungefär samtidigt som Way out west, där kändiseliten samlas i Göteborg. En biljett dit kostar runt tvåtusen spänn.
Det gör Malmöfestivalen extra fin, har jag alltid tänkt.
I en tid där effekten av varje krona ska nagelfaras är Malmöfestivalen en frisk fläkt. För allt går inte att mäta i pengar.
Kulturlivet spelar en avgörande roll i att göra städer levande. Människor möts, man får uppleva något nytt och nya tankar väcks. Saker som gör livet lite roligare att leva.
Och att det under en vecka är tillgängligt för alla är både viktigt och fint för sammanhållningen i en stad.
2025 fyller Malmöfestivalen 40 år.
Jag längtar redan till kräftdimman.